Favoritkänslor

Man skulle ju tro att favoritkänslor är sådant som Lycka, Glädje, Kärlek, Närhet och Frid, men när man pratar om favoritkänslor så handlar det oftast om raka motsatsen, de så kallade "negativa" känslorna. avvisad, kontroll, ledsen, övergivenhet, maktlöshet, stress osv. Känslor som tycks "drabba" oss hela tiden utan att vi förstår varför. Det är känslor som vi vet hur vi ska hantera, som vi behärskar, känslor som skyddar oss mot att bli sårbara.

För det är den gemensamma nämnaren när det gäller de så kallade "positiva" känslorna, de gör oss sårbara.

När någon i ett av mina svaga ögonblick ger mig en Kärleksförklaring så avvisar jag den rent instinktivt, för när jag är svag och liten då skyr jag sårbarheten, och föredrar känslan av kontroll som jag behärskar. Jag drar också till mig situationer där jag hamnar i stress och får gå på adrenalin på 110% av min kapacitet, för då kan jag känna mig duktig att jag trots allt klarar det. Jag föredrar känslan av stress framför känslan av Frid och Trygghet, för de vet jag inte hur jag ska hantera, då är jag inte säker på att jag är duktig och jag har inget att skylla på om jag skulle bli kritiserad.

Andra människor föredrar t ex känslan av avvisad eller maktlöshet, de väljer instinktivt tillfällen då de intuitivt vet att de kommer att bli avvisade för sina Kärleksförklaringar eller drar till sig situationer då de till synes av en slump råkar ut för den ena katastrofen efter den andra.

Men det är ju inte så att vi alltid avvisar Kärlek, måste ha kontroll, hamnar i stress, blir avvisade eller hamnar i maktlöshet. Det är vid de tillfällena då vi är svaga och känner oss sårbara. Då vi är vuxna så kan vi mycket väl ta emot Kärlek, släppa kontrollen, visa vår Kärlek eller ha ett Lugnt och Fridfullt Liv.

Vad skulle hända om vi i stället gjorde Känslan av Sårbarhet till vår favoritkänsla? Då skulle vi kunna uppleva alla de "Positiva" Känslorna utan att fly in i någon annan känsla.

Men hur gör man Sårbarhet till Favoritkänsla? Jag vet inte, kanske genom att öva oss att vara i alla känslor vi upplever utan att fly? kanske genom att "mata" känslorna av Tillit och Acceptans?