MyntPrinsen

Myntprinsen är en yngling tar hand om och bygger upp det materiella, han springer lika ofta på gymet som på börsen. Han äter nyttigt och gör kloka investeringar.

MyntPrinsen uppmanar oss att se om vårt hus. Har vi kranar som läcker i huset? Är vår kropp i form? Hur står det till med vårt pensionssparande? Har vi något fysiskt missbruk säger han åt oss att avsluta det.

Myntprinsens baksida är just missbruk av det materiella. Det är lätt att bli "fanatisk"  både när vi bygger upp vår kropp och vårt materiella kapital. Det blir lätt en tävlan (kanske bara med oss själva) om, fortare! starkare! vackrare! mer och fler. Likt andra tävlingar är den svår att vinna eftersom det alltid finns en punkt längre fram att sträcka sig efter. Han varnar oss också för att glömma bort andra värden i Livet än bara det materiella. En vältränad kropp och rikedom gör oss inte lyckliga i sig, lyckan finner vi inom oss.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Alla människors lika värde

Det finns en text som är översatt till 360 språk, vilket gör den till den mest översatta texten av alla. Nästan alla länder i världen har ratificerat och godtagit texten som en del av den överstatliga lagstiftningen och därmed förbundit sig att verka för dess efterlevnad.
 
Texten jag pratar om är "FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna"

I den första artikeln står det så här:"Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap."

Likväl är det praktiskt taget fullständigt accepterat i de flesta av världens länder att värdera människor olika med pengar!

Vem är värd mest, VDn på storföretaget eller den "enkla arbetaren på golvet", Läkaren, Undersköterskan, Läraren, Politikern, Sotaren, Lastbilschaufören, Lantbrukaren eller vem som helst?

När jag i min ungdom arbetade på en plastindustri, gjordes det en stor satsning på lönelyft för säljarna, de ansågs viktigt att vi hade en bra säljarkår i företaget och därför skulle de ha en högre lön än 
t ex produktionspersonalen. Vad VDn tjänade i förhållande till de andra på företaget behöver jag inte ens nämna.
 
Men vad skulle säljarna sälja om inte produktionspersonalen producerade plastdetaljer, och om de på monteringen inte satte ihop dem? Hur skulle vi kunna producera något om inte verkstadspersonalen såg till att maskinerna fungerade? Hur skulle montörerna kunna sätta ihop sakerna om inte lagerpersonalen såg till att hålla ordning på bitarna så att de fick fram dem i rätt tid? Hur skulle vi och maskinerna kunna arbeta om inte lokalvårdarna såg till att det var rent i lokalerna, eller om inte Kökspersonalen serverade oss mat? Och vad skulle VDn göra om något av detta falllerade? 

Sanningen är ju att varje kugge i maskineriet var lika viktig, varje anställd på företaget var helt beroende av varje annan anställd för att kunna uppfylla sin uppgift i det långa loppet. Likväl värderades vi olika!

Och så ser det fortfarande ut praktiskt taget överallt, människor värderas olika med pengars hjälp, trots att vi alla är lika viktiga. 

Många invänder "jamen vi har olika ansvar och olika lång utbildning". Ja det är sant vi har olika ansvarsområde, men likväl är vårt ansvar för vår del i stort sett lika stort. Kanske kunde produktionspersonalen lämna sitt jobb när den gick hem efter 8 timmar, medan VDn tog med sig sitt jobb dygnet runt, men det det blir ändå bara en skillnad i ansvarsvolym på 1:3, inte ens VDns dygn har mer än 24 timmar och det är alltså inte rimligt att hen har väsentligt mer än 3 gånger så hög lön som någon annan i företaget. 

Vad utbildningen beträffade så var det företaget som lärde upp oss eller skickade oss på kurser för att lära vårt jobb, så ingen av oss hade investerat mer egen tid eller pengar på vår utbildning.

Ser vi på sammhället i stort så är det lika dant där, vi är alla beroende av varandra och varje kugge är lika viktig. Måhända produceras det massor av saker som vi egentligen inte behöver eller som t o m är direkt skadliga för samhället och mänskligheten som helhet, med det är i så fall för att vi anser oss behöva dem. Likväl värderas t ex Lantarbetare, Skolpersonal och Undersköterskor väldigt lågt trots att de definitivt har en viktig uppgift att fylla.

Och vad utbildningen beträffar så står det i samma av nästan alla accepterade dokuments Artikel 26:1 "Var och en har rätt till utbildning. Utbildningen skall vara kostnadsfri, åtminstone på de elementära och grundläggande stadierna. Den elementära utbildningen skall vara obligatorisk. Yrkesutbildning och teknisk utbildning skall vara tillgänglig för alla. Den högre utbildningen skall vara öppen för alla med hänsyn till deras förmåga." 

Utbildning är en investering för samhället och borde bekostas av samhället liksom min forna arbetsplats bekostade min och övriga anstäldas utbildning, därför att den var en viktig investering för företaget. 

Borde det inte vara dax att världen lever upp till "FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna"? och inför en minimilön för varje medborgare samt en maximilön som inte är oproportionerligt större! Borde det inte vara dax att världen investerar i kostnadsfri utbildning för de kuggar som den behöver! Borde det inte vara dax att vi värderar alla människor lika!

Jag är medveten om att det idag inte finns någon politisk acceptans för detta, men ett första steg som borde kunna vinna politisk majoritet är att kraftigt höja grundavdraget till en nivå som gör det möjligt för alla att leva på en inkomst som täcker basbehoven (säg ca 200 000 kr/år) utan beskattning (ett slags minimilön). Samtidigt beskattas inkomster upp till ca 5 ggr detta belopp (säg 1 miljon kr/år) med en låg rak skatt på ca 10%, vilket gör det möjligt för de som vill arbeta mer, eller ta ett dygnet-runt-ansvar att göra detta med  en låg beskattning. För inkomster därutöver höjs skatten rejält till en rak skatt på mellan 50 och 70% (en slags maximilön).

Samtidigt införs fri betald högre utbildning till de uppgifter som anses väsentliga för samhället, och kraftig beskattning för kapitalinkomster (främst på bostadsmarknaden men även i övrigt) vilket skulle utgöra ett "ränte-/vinst-tak" Boendet uptar idag en oskäligt stor del av våra levnadskostnader men är samtidigt ofta omotiverat lyxigt och stort.

StavPrinsessan

StavPrinsessan prövar andras sanningar mot sin sanning, hon tar in varje beskrivning av Livet och Döden som hon möter och Känner om den klingar i Resonans med hennes Själv. Hon prövar andras Vilja mot sin Vilja. Innerst inne vet hon vem hon Är och vad hon Vill men hon har inte alltid ord, ens för sig själv, för det. Genom att Känna på andras ord hittar hon sig Själv.

StavPrinsessan prövar idéer och uppmanar oss att göra det samma, hon ställer sig frågan "Hur känns detta? Bra eller dåligt? Får det mig att slappna av och känna mig trygg, eller känner jag motstånd och stress?"

Baksidan av StavPrinsessan varnar oss för att bli som en trotsig 3-åring som hela tiden måste visa vem hon är genom att vara tvärtom. 3-åringen vet vem hon är och vad hon vill, men hon är beroende av omvärlden för att kunna vara det och nå dit. I stället för att stanna i den hon är när hon inte får som hon vill, förlorar hon lätt sig själv i en kamp om att få Vara, om så bara genom att inte vara den andra vill att hon ska vara. Hon trotsar och manipulerar mer för att få Finnas än för att vara den hon Är.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Sätta gränser

När jag var ung lärde jag mig aldrig slåss, jag fick lära mig att man inte skulle slåss. Jag kunde däremot brottas och om någon muckade med mig var det få som kunde tävla med min styrka och tyngd. Det var helt enkelt meningslöst att försöka slåss med mig för vem kan slåss när någon håller fast dem och deras armar.

När det blev dags för värnplikten i 20-årsåldern blev totalvägran ett självklart alternativ för mig, som idealistisk yngling var fängelsestraffet en ära för mig.

Att jag kunde sätta gränser och skydda mig rent fysiskt när jag växte upp, hjälpte mig inte när någon retade mig eller mobbade mig, då var jag värnlös eftersom jag inte hade någon kraft att sätta bakom min ilska. Faktiskt skämdes jag också för att jag blev arg, för att jag hade fått lära mig att ilska var något dåligt.

Första gången jag förstod att Ilska kunde vara något bra var när jag i 25-30 årsåldern fick "födas på nytt", under en kurs fick jag ta mig ut medan 9 stora karlar låg tvärs över mig. Jag försökte röra mig men kunde inte, försökte igen men kunde inte ens röra ett lillfinger. Då blev jag arg och då gick det att ta mig ut. Jag såg den positiva kraften i min ilska och började använda den i mitt jobb, när något större träd eller liknande skulle flyttas så kunde jag använda min ilska för att få extra kraft.

Så småningom började jag att acceptera alla känslor som lika bra och värdefulla, jag förstod ilskans syfte, som är att skydda vår integritet och sätta gränser. Under flera år lärde jag själv ut att "en sund ilska ska kunna döda om den behöver det för att skydda oss själva eller någon närstående" utan att fullt ut själv förstå vad jag lärde ut.

Skulle jag göra lumpen idag är det mycket möjligt att jag hade agerat annorlunda, och faktiskt gjort lumpen. för idag insaer jag att även om våld inte är ett bra sätt att lösa konflikter så är potentialen att kunna hävda sina gränser rent fysiskt en förutsättning för att kunna sätta gränser utan våld. Det måste finnas makt bakom orden.

Detta föder en konflikt i mig, fortfarande anser jag att vi inte någonsin skulle behöva använda någon militärmakt i världen, och att dess existens faktiskt i sig ger upphov till våld och krig. Om ingen hade vapen skulle ingen behöva dem. men för att klara oss utan dem måste vi ha dem.

Likaså måste varje grupp av människor skydda sig från de som gör våld på dess gränser. Vi dömmer brottslingar och utesluter dem ur vår gemenskap, likväl är deras brott oftast ett symtom på att de själva inte blivit respekterade. Tjuven har kanske uteslutits ur arbets- och den ekonomiska gemenskapen, Våldsbrottslingen har kanske inte blivit respekterad för den den är, Missbrukaren har kanske fråntagits möjligheten att känna sig hoppfull inför framtiden. Det bästa vi kan göra för dem är att ta med dem i gemenskapen och respektera dem, men det är inte alltid möjligt, Vi kan inte låta dem fortsätta att förgripa sig på våra gränser under tiden vi hjälper dem att läka. Det är en paradox även detta att den som mer än allt behöver gemenskapen måste uteslutas ur den för att hen skadar den.

-

Det har nu vid publiceringen gått några dagar sedan jag skrev detta och jag inser att jag i stor utsträckning är fel på det... mer om detta i ett senare blogginlägg.

Vagnen

Vagnen står för vår resa genom Livet. Hela livet är vi på väg, vi passerar olika viktiga och mindre viktiga skeden, varje dag passerar vi en mängd vägskäl där vi måste fatta beslut om vilken väg vi ska ta. Ibland rusar Livet fram som en bergochdalbana, andra gånger kan det tyckas som vi står stilla eller rent av färdas baklänges.

Vem styr vårt Liv? Är det vi själv eller någon annan? Vet vi vart vi ska? och måste vi veta det? Kan vi veta vart vi ska? En del människor kan nog det, de har en tydlig känsla för "detta är vad jag ska göra!" precis som de föds med ett mål i Livet, andra har inte samma tydliga plan för Livet. Men oavsett vilket så måste vi hela tiden välja vilken väg vi ska gå.

Ska vi själva ta kommandot eller ska vi låta Livet självt styra vår färd? Det som är rätt för mig är kanske inte rätt för dig, men jag tror att vi alla har en åtminstone vag känsla eller en åtminstone svag inre röst som vet precis vad vi ska välja i varje vägskäl. Vagnen uppmanar oss att öva oss att känna igen den känslan eller rösten. Det kan vara svårt, kanske har vi inte lyssnat på den på länge och den har blivit allt otydligare, men ju mer vi lyssnar på den och följer den desto tydligare blir den. Har vi tillgång till den rösten så har vi en trygg vägledning i Livet. I varje vägskäl, stanna upp och känn, försök att stänga av de tjattriga rösterna som tjatar för och emot, och bara känn, vilket val får din kropp att slappna av?
 

Vagnens baksida talar om att vi på ett eller annat vis har slutat att välja själva. Kanske har vi målat in oss i ett hörn med mängder av åtaganden, föräldraskap, räntor på bostadslån, osv. Kanske är vi alltför medvetna om vårt mål, och har stakat ut vägen en gång för alla för längesedan, vi bara följer en plan och glömmer bort att göra de små valen på vägen. Vi kan också ha lämnat över ratten helt till någon annan, är det någon annan som stakat ut vår väg?

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Djävulen

Djävulen representerar de mörka sidorna av oss, det som kan kallas synd och frestelser, men som kanske bättre benämns misstag och missbruk. Ett tidigare namn för denna aspekten av människovarandet är Satan, vilket kommer från ett Hebreiskt ord med betydelsen Anklagaren. Djävulen representerar det i oss som har sitt upphov i vårt Föräldra-Jag, eller som Don Miguel Ruiz kallar det Domaren. Det är den delen av oss som talar om för oss att vi är fel eller dåliga på olika vis. Under vår uppväxt får vi på olika vis och av olika personer i vår omgivning veta att vi inte är bra som vi är, vi blir dömda. Barnet som är beroende av människorna runt sig för sin överlevnad, integrerar dessa dömande personer som en inre domare som sedan får vara den som upprätthåller vår utifrånstyrning.

När vi inte längre har kontakt med den vi Är, kämpar vi för att vara människor i vår omgivning till lags, men vi lyckas aldrig riktigt tillfredsställa vår inre domare, hur vi än försöker så säger domaren "Du är kass, fel eller syndig!" För att må mindre dåligt söker vi bekräftelse och bedövar oss på olika mer eller mindre självdestruktiva vis.

Vad Djävulen säger oss är att vi förlorat kontakten med vårt Sanna Jag. Han uppmanar oss att finna oss själva och åter bli inifrånstyrda.

Djävulens baksida talar om för oss att vi har kapitulerat, vi kanske inte låter oss styras av det yttre, men vi har blivit ett offer för det yttre och våra erfarenheter, att det finns någon annan del av oss som är äkta och sann har vi till och med glömt bort. Livet har blivit en enda självdestruktiv kamp för att inte gå under och alla medel är tillåtna.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Hur säger vi

Våra ord har olika energi, en del ord är positivt laddade medan andra är negativt laddade. Ger våra ord de rätta energierna?

Jag fascineras mycket av språket och orden, och häpnar ofta av hur vi använder dem.

Ta allt som har med sjukdomar att göra. Själva ordet "sjukdom" säger oss att det är något som vi inte har ansvar för, det är en "dom" som drabbar oss, men för mig så är det inte så, Sjukdomar är för mig en signal att vi inte lyssnat på vårt Sanna Jag eller på vår kropp, på något vis är vi på väg åt fel håll, men det är mitt Ansvar att vara Sann mot mig själv, inte något som kommer utifrån.

Det finns fler ord i samma kategori:
Vi pratar om "sjuklingar" borde det inte heta "Frisklingar" = någon som är på väg att bli frisk?
"Sjukhus" Vad är det? Var ligger fokus? borde det inte vara ett "Friskhus" = ett hus där man blir frisk?
Listan är lång....

Sedan finns det det Orwelska "Nyspråket" ord som medvetet eller omedvetet vänder upp och ner på det verkliga förhållandet. I arbetslivet heter det "arbetsgivare" om den som i själva verket drar nytta av någon annans arbete, medan den som verkligen ger av sitt arbete kallas "arbetstagare"! Hur tokigt är inte det när det egentligen är så att den ena inte skulle klara sig utan den andra? Vad skulle betala företagarens "lön" om ingen producerade det han lever på? Kanske borde vi i stället kalla alla för "Samarbetare"!

Annat nyspråk är när man ger ord fel laddning: Som exempel kan nämnas ordet "konsumtion", man pratar om att konsumtionen gått ner och låter förstå att det är något negativt, men hur kan det vara det? Konsumtion betyder förbrukning och ingen har väl hört någon klaga på att bilens bränsleförbrukning gått ner!

Ibland vänder man helt upp-och-ner på det: Man talar om "produktion" när vi utvinner naturresurser, men produktion är att skapa något. Jorden kan liknas vid en ballong, där luften är naturresurser, ju mer luft du tömmer ur ballongen desto mindre finns det kvar. Vad vi i själva verket gör är att konsumera naturresurserna! ....tills all luft går ur och ballongen kollapsar.

Jag tror att det är viktigt att vi tänker på vad vi säger och hur vi tänker, för våra ord är kanske det mest skapande som finns (enligt bibeln börjar t o m skapelseberättelsen med "I begynnelsen var Ordet") och om vi använder ord med "fel" energi så leder det också till "fel" resultat.