Jag är Vacker, Viktig, Värdefull, hyfsat Klok, Duktig på mycket och ibland rent av Vis. Jag har många andra Bra egenskaper och många "Ljusa stunder". Men jag är inte ett dugg bättre än någon annan. Kanske är mitt hår mörkare eller ljusare, munnen bredare eller smalare, min arm starkare eller svagare, kanske springer jag snabbare eller långsammare.
Börjar jag värdera och jämföra så har jag genast förlorat. Det är som spegeln i sagan: "Spegel, spegel på väggen där..." Det finns alltid någon som är Vackrare, Bättre, Snabbare, Klokare...
Konsten ligger i att se varje människas värde utan att värdera i termerna "bättre/sämre", "vackrare/fulare" etc...
Vi är som pusselbitar, allihopa behövs för att pusslet ska bli komplett. Det går inte att förkasta alla de grå och bruna bitarna och bara använda de med blommor på för då blir pusslet aldrig färdigt.
Om jag söker efter "skönheten" i allt jag möter i stället för att jämföra så kommer världen att bli vackrare runt mig, jag kommer att tycka bättre om de jag möter, för jag ser vare sig ner på dem eller känner mig underlägsen (så mycket jag har varit där!) och de kommer att bemöta mig bättre för vi respekterar varandra som vi är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar