Ett skratt förlänger Livet

Alla har vi hört att "Ett skratt förlänger livet". För mig är det mycket mer än en tom fras. Det är ett faktum att jag mår mycket bättre när jag är glad och lugn än när jag stressar, är arg, oroar mig eller har några andra s k negativa känslor.

Det kan tyckas självklart att det är så, men det handlar inte bara om att mina olika känslor får mig att må olika bra.

Känslorna är inte något som "drabbar" mig, jag har alltid ett val och ett ansvar för mina känslor och därmed för mitt mående. Och faktum är att jag blir sjuk när mina tankar domineras av "negativa" känslor.

I många år var jag aldrig "duktig nog", jag stressade och kämpade för att göra ett bra jobb och för att vara en "bra" människa på alla vis. Men hur jag än försökte så kände jag väldigt sällan att jag var bra nog. Stressen och oron lede också ofta till att jag gjorde misstag och faktiskt inte gjorde ett bra jobb eller var "bra". Det fanns inga gränser för hur mycket jag tyckte att jag borde klara av, och min enda ursäkt för att inte lyckas var att bli sjuk. Det var inte så att jag simulerade min sjukdom, jag blev de facto sjuk av min prestationsångest.

Vid andra tillfällen har det blivit allt tydligare för mig att om jag är arg eller oroar mig för något så får jag migrän. Om jag är ledsen så kommer det genast en förkylning som ett brev på posten.

Modern energimedicin menar att det är det energifält som finns runt oss och i oss som upprätthåller vår hälsa, när vi blir "låga" på ett eller annat vis så sätter det sitt avtryck i kroppen, ett disharmoniskt energifält ger helt enkelt en disharmonisk kropp.

Nu är jag inte den som tycker att vi ska gå ikring och vara glada hela tiden, våra känslor finns och måste få finnas, även de s k negativa känslorna. De är vårt signal system som talar om för oss att det är något som vi behöver ta tag i inom, kanske ett gammalt trauma som vi behöver rensa ut eller något annat. Är vi glada och harmoniska så betyder det att vi är på rätt väg.

Känslorna ska få finnas, men det är inte meningen att vi ska gå och grotta ner oss i dem. Ibland kan jag plötsligt bli (till synes) oförklarligt ledsen en dag, då låter jag bara ledsnaden få finnas tills den antingen talat om för mig vad det är frågan om eller tills jag helt enkelt är färdig med den för den här gången. Men om jag blir kvar i min känsla för länge tar jag tag i den och försöker att ta reda på vad som orsakat den. Lyckas inte det så försöker jag helt enkelt flytta fokus till något "positivt", något jag är glad för eller tacksam för. Jag tar helt enkelt hand om min hälsa genom att boosta mig med glädje och tacksamhet. Att jag "flyr" från känslan bekymrar mig inte, den kommer säkert tillbaka igen och igen tills jag blir färdig med den.