Tankar vid graven

Jag har inte känt något behov av att besöka fars grav sedan begravningen, han finns ju ändå inte där även om det var dit vi bar honom för hans sista vila. Men igår var fars födelsedag, den första då han inte finns på vår jord, och jag kände att jag ville åka till graven med en bukett blommor. Fars bemärkelsedagar var alltid viktiga då han levde, jag kan datumen för båda min fars namsdagar men bara för en av mina egna (vilket är det namn som vi har gemensamt), och ofta fick han en bukett blommor av mig på dessa dagar, t o m på farsdag ibland trots att detta är ett jippo som jag egentligen inte uppskattar.

När jag stod där vid graven tänkte jag på Livet, far var så mycket djur och natur för mig, far var våren. Det var med far jag hörde de första lärkorna och såg de första sädesärlorna komma, med honnom gick jag i vårens späda gräs och stängslade för djuren.

Far är begravd på farfars och farmors gravplats. Det är kanske lite extra speciellt för mig att stå där. Här ligger farfar som hette Sigfrid Pettersson, Här ligger far som hade Sigfrid som andranamn, där står jag som heter Sigfrid Pettersson, och hemma är min son som har Sigfrid som andranamn. Jag känner hur jag är en del av en kedja.

Farfar fick jag aldrig lära känna, han dog då jag var 3  månader. Men jag kan nog känna att vi var besläktade av vad jag fått höra. Jag anar att han var en man med stor integritet, civilkurage och självkänsla. Far är för mig Kärlek, värme, humor och han var social. på sätt och vis är vi nog lika men det är också mycket som skiljer oss alla tre. Vi har nog inte samma uppgifter i Livet, samma livsplan, jag har nog min egen Livsplan skild från deras, men jag känner ändå att det är min tur nu, att ta över, att Leva den Jag Är ämnad att vara. Det är min tur nu att föra Livet vidare. Och jag känner att även om vi är olika har de bidragit till den jag Är, jag känner Tacksamhet och att jag har deras stöd i ryggen på min vandring vidare i Livet.

Så går mina tankar vid graven, jag ser på stenen som kommit på plats, blommorna och Farfars och farmors sten. Jag höjer blicken och uppe på backen ser jag skogen som farfar en gång köpte och som far brukade. Där i skogen slår vitsipporna just ut. Livet går vidare....