Jag kallar dem för gamar, alla de som inte själv vill ta Ansvar för sitt Liv.
Alla de som inte vågar Se sig själv och finna Kraften inom.
Vi ser dem vid horisonten
Men så fort vi drabbas av en olycka
Cirklar de över våra huvuden.
De kräver att få trösta
att få ta bort vår smärta
men förmår inte själva
lösa sina problem
Ur vår smärta får de sin energi
De lever utmärkt i symbios
med en annan art av gamsläktet
Alla de som hela tiden
drabbas av olyckor
och vill ha tröst
De vill att någon annan
ska ta bort deras smärta
Ur Trösten får de sin energi
Det finns de som behöver
vara behövda
Mamma-gamarna
De har så många "barn"
som skriker på deras uppmärksamhet
så de hinner inte ta hand om sig själv
Ur att "ta hand om" får de sin energi
Naturligtvis lever de utmärkt i symbios
med barn-gamarna
Alla de som hela tiden
behöver hjälp och stöd
av någon annan
De som behöver en "mamma"
fixar och ordnar
åt dem
Ur sin mammas bröst när de sig
Andra är Gurus
De behöver någon
som ser upp till dem
De lär ut allt om livet
men förmår inte leva det själv
Ur andras dyrkan får de sin energi
Så väl ordnat är livet
att det finns Troende som kan leva med dem
De som söker svaren
i skrifter, kyrkor, och
olika auktoriteter
De vill att någon annan
ska tala om hur de ska leva
så de slipper
leva själva
De finner sin kraft i att bli religiösa
Talrika är de gamar
som visar upp sina lånta fjädrar
de putsar sin skrud
och säger alla vackra och kloka ord
som de kan komma på
De jobbar och sliter
för att vara duktiga
Men de är aldrig bra eller vackra nog
för de vågar inte möta
sin inre styrka och skönhet
De lever på andras bekräftelse
Det är inget fel på gamar
men några örnar blir de aldrig
så länge de inte tar ansvar
för sitt eget Liv
finner sin kraft
Då kan de sväva högre och friare
Ha, känner igen mig i alla sorters gamar. Men jag kan se det själv. Kan nog bli en örn en dag :-)
SvaraRaderaHärligt Jonathan! Vi måste vara där vi är, tills vi är redo att gå vidare. Kram
Radera