Igår träffades vi och pratade om allt, ett jättebra möte, allt lades på bordet, allt redes ut, missförstånd, insikter, hur vi skulle kunna gå vidare, vad vi vill. Nu vet vi var vi har varandra.
Hon kunde inte ge mig vare sig ett ja eller nej, men lovade att försöka bestämma sig snart.
Väntan är svår för mig, jag blir helt handlingsförlamad och gör ingenting. Jag kommer på saker som jag vill säga till henne för att försöka att styra henne i min riktning, samtidigt som jag inser att det är just det jag gör, och att det skulle vara helt fel. Jag vill ju verkligen inte styra henne. Dessutom! om jag skulle lyckas hur bra blir det? Jag vill ju inte att hon kommer till mig för att jag leder henne dit utanför att hon väljer det!
Men min fantastiska Vän Carina tog det ur mig <3
Det är en gåva också detta.
Vem är jag att tro att jag känner hennes väg bättre än henne själv, vem är jag att tro att jag kan styra det som händer bättre än Livet självt!
Jag är helt övertygad (mer än någonsin efter detta) att Livet har sina vägar och det är absolut gagnlöst att jag försöker att styra och ställa med dessa vägarna för jag kan omöjligt styra det bättre än Livet
Jag vet att jag har fått många helt fantastiska gåvor i detta, och Livet skulle inte ge mig dessa insikter om jag inte skulle få praktisera dem sen. Om det sen blir med henne eller med någon annan det är inget som jag kan veta något om, livet kommer att lösa det på det sättet som är bäst för mig.
Jag vet vad jag vill just nu, men det skulle kanske inte bli bra om det blev så, Livet har kanske planerat en helt annan resa för oss.
Så jag gör så nu, fokuserar på tillit till livet och sätter igång att göra det jag skulle gjort om jag inte suttit här och väntat. Allt blir som det ska i sinom tid, Allt Är redan som det ska precis nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar