Jag har del i allt som händer... (av Kalle Johansson)

Text och bild lånad av Kalle Johansson

Förödelse. Störtade verkligheter som exploderar

vid misslyckade landningar. Mitt hjärta brister,

det var mina drömmar och hela min värld.

Det var min inställning till livet fram till för 3½ år sen.

Att allt var kaos, smärtsamt, och livet gick emot mej,

att det var andras fel att jag var känslomässigt död,

det var andras ansvar att "rädda" mej att lösa MINA problem.

.

Ju mer jag trodde på att det var så, desto mer skapade

jag mitt liv så att det blev otroligt smärtsamt, jag skadade

otroligt många, min dotter, mina nära och kära, helt okända,

både fysiskt och psykiskt, så där försöker jag gottgöra

så gott jag bara kan, vet inte om jag någonsin kommer

att bli klar med det jobbet, men så länge som jag ärligt gör mitt

bästa så kan jag inte göra så mycket mer.Och gottgörelsen

till andra började med att förlåta mej själv, innan jag gjort det

så skulle jag aldrig kunna be om förlåtelse till någon annan.

.

Desto mer jag tänkte så, att livet var smärtsamt och

komplicerat och försökte fly från verkligheten med ofantliga

mängder droger varje dag, desto längre kom jag

ifrån det härliga liv jag har idag. Jag SJÄLV gjorde mitt

liv komplicerat och smärtsamt. Av eget val... Visste inget

annat då. Men det gick tack och lov, med ett smärtsamt arbete

till en början att få bort de tankesätten, DÅ började det bli bättre.

.

Och mitt välmående som jag har idag, började i och med att

jag gav upp, de gamla tankesättet, kapitulerade och erkände

MIN del i ALLT som sker mej. Där var nyckeln för mej.

I ALLT som händer mej, i mitt mående, har jag ALLTID en del

i det. Oavsett vad det gäller, det finns inga undantag, jag

HAR alltid en del i det, hur jag möter saker, hur mycket jag

tillåter mej påverkas av andras beteende, jag behöver inte

gå i försvar eller handla på samma destruktiva sätt som den

andra om jag inte själv vill och väljer det.

.

Jag har del i allt... Retar jag mej på grannen, för att han

håller på med något som jag inte tycker om eller om någon okänd

gör något som jag reagerar på så har jag tagit del i det.

För att jag valde att gå in i något som inte hade med

mej att göra egentligen, så där ligger min del i att jag

kanske är upprörd eller mår dåligt. Det är lika i allt som

sker omkring mej. Jag väljer min del i det och får stå för den.

Och då måste jag stå för min del i det. Jag hade inte behövt

att bry mej, men i och med att jag gjorde det så har jag del i det.

.

Jag vet ju idag att sånt handlande hör till det förflutna

och det kommer aldrig någonsin att hjälpa mej att lösa

ett problem, eller föra mej framåt. Handlar jag likadant

som den som jag inte tycker om handlandet hos så

är jag ju inge bättre själv.

.

Det kan handla om alla slags relationer till andra,

jag kan bara se till min del, och förändra MIN del

i det som jag inte tycker om, jag kan inte förändra

någon annan. Är jag missnöjd och känner att en

någon relation till någon annan inte är bra för mej,

så har jag hela tiden valet att göra något åt det,

inte genom att skylla på den andra, utan att erkänna

min del, och så har jag hela tiden valet att lämna

relationen om jag inte finner någon lösning.

Jag väljer hela tiden om jag vill stanna kvar i

något dåligt.

.

Det händer ofta att jag inte får det jag vill,

det kan gälla en viss arbetsuppgift,

ett vänskapsförhållande, en viss begåvning.

Men det är helt ok idag, tycker faktiskt om det,

för det är genom att få det jag inte vill ha som

jag växer som människa av, av det som jag kommer

till nya insikter.

.

Och jag vet idag att jag får alltid exakt det jag

behöver i just detta ögonblicket. Ingen av oss kan

se vad morgondagen kommer att bära i sitt sköte,

och mina drömmar siktar alltid mot ett ögonblick i framtiden.

De utgår sällan från de verkliga förutsättningar som

är nödvändiga för min fortsatta andliga utveckling

och mognad. Det viktiga är att inte leva i framtiden,

i målen som ännu inte har nåtts, utan att leva fullt ut

NU och njuta av färden mot mina mål.

.

Det finns en mening med mina drömmar.

De ger mej något att sträva mot, de leder in mej

i en viss riktning. Men de är aldrig lika långsiktiga

som det mål livet har i beredskap åt mej.

Jag klarar av så oändligt mycket mer än jag förr var

medveten om, för att förr hade jag ett slutet egoistiskt

sinne och det stoppade mej så otroligt.

.

Så idag drivs jag av att utveckla min förmåga just

vid de tillfällen när det känns som om hela

tillvaron rasar för mej. Jag vet att det måste kännas

så ibland, men till skillnad från för så ser jag möjligheterna

jag har att bygga upp igen, något starkare än det som var

innan, och jag använder de gamla erfarenheterna som

viktiga byggstenar tillsammans med nya byggstenar

av nya insikter.

.

Jag vårdar mina drömmar ömt – men  hakar ej fast

vid dem. Jag klagar inte för att jag inte är där än.

Jag vet att jag når mina mål och drömmar, när jag

är redo för det. Det räcker för mej att veta det, DÅ

kan jag njuta av det jag kan njuta av i stället. Det

ögonblicket som är just nu.

.

Min rätta uppgift i livet är så mycket mer än mina

käraste drömmar. Jag har fått och får hela tiden

de redskap jag behöver för att förverkliga livets plan för mej.

.

Mitt synfält och mina drömmar är inte så begränsade som förr.

Om en av mina drömmar krossas i dag så vet jag idag

att det var inte meningen, inte just nu i alla fall och jag

är idag förvissad om att jag får en ännu bättre,

om jag bara vill. Och inte väljer att stanna kvar i det

krossade utan ser att det är så det ska vara just nu.

.

Jag VET att jag når mina drömmar, bara jag inte lever

i dom, jagar dom, utan lever i ögonblicket på färden

mot målen.

[Kalle Johansson]