Tidigare publicerad den 6/3-10 på Facebook samt den 14/10-10 på Sigges radioteater
I gryningen ikläder jag mig
min örnham
flyger till min glänta i skogen
där livet spirar
mitt i vinterland
Talar med gammelfar Ek
han står stadigt i marken
om än vinden viner
och skälver mina grenar
Stenen vid hans sida
gnistrar magiskt
varm av solens strålar
bara vara stilla, stilla, stilla
och känna solens strålar
smeka mig varm
Älgen kommer fram på stolta steg
vägen genom livet
vandras stolt och trygg
ibland ensam, ibland bland andra
alltid stolt och trygg
En skata flaxar genom gläntan
skrattar åt glädje och sorg
skrattar åt livet som det synes
vet att allt verkligt är
allt annat än vad som synes
att allt är LIV, enbart LIV
som strömmar och pulserar
genom himlakroppar
genom sten och mull
genom växter och djur
genom oss
Ödlan kilar nyfiket förbi
stannar i solens ljus
drömmer en stund
kilar vidare i sin nya dröm
drömmer den färdig
Spindeln väver livets väv
fångar skimrande daggdroppar
där våra trådar möts
En liten fisk i den porlande bäcken
vänder i samma ögonblick
som alla systrar och bröder
ett med alla
tillsammans är vi ett liv
Flyger åter till min älskades bädd
solens strålar smeker varje fjäder
fyller mig med värme och ljus
fyller mig med kärlek
som jag ger till dig
Genom mina händers beröring
genom läppar som möts
våra intelekts slingrande lek
själarnas ljublande dans
genom våra hjärtans gemensamma puls
pulserar kärlek
LIV strömmar genom LIV
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar