Killing my darlings

Tidigare publicerat på Svarta-tavlan hösten 2009

Här är där vi är - Där är där vi inte är [Magnus, Brasse & Eva]

Livet är förändring, livet pågår här och nu, livet är närvaro. När vi håller fast vid det förflutna så går vi mot livet, vare sig det handlar om att dömma oss själva och andra för det som var igår, eller om det rör sig om att hålla kvar de lyckliga stunderna så hindrar det oss från att leva, här och nu, hindrar oss från att vara närvarande, i mindfullness.

Vi behöver döda våra älsklingar, de där minnena som vi försöker leva om och om igen. Bra eller dåliga, spelar ingen roll, på ett sätt så älskar vi dom allihopa för de ger oss trygghet, en inbillad trygghet som inte är verklig. Det finns inga repriser i livet. Vi försöker köra om samma program gång på gång på gång. Vi går in i den ena misslyckade relationen efter den andra, vi hamnar i samma ekonomiska kris gång på gång, vi har blivit kära i våra misslyckanden, för vi vet hur vi ska kunna få uppmärksamhet genom dem. Att vara närvarande här och nu är mkt svårare, och farligare. Att vara i vår kraft i närvaro, men tänk om det misslyckas, då är det vi själva, vår kraft, det som är VI som misslyckas. Bättre då att köra om ett gammalt invant misslyckande, för det är inte vi, det är bara en favorit i repris. men finns det ngt annat sätt att verkligen leva, finns det ngn anna gång vi är verkligt levande, än när vi är i vår kraft, i flow, i närvaro. Livet pågår här och nu, gårdagen är död, den finns inte mer.

Och hur många lyckliga stunder försöker vi inte göra om, "same procedure as last year" Hur absurt är inte det, för vad var det som gjorde stunderna lyckliga, jo att vi var närvarande, att vi var här och nu, att vi levde. Vill vi uppleva lyckan igen måste vi döda det som var i går och gå in för att vara närvarande NU.

Hur många saker har vi som vi är bundna till, hur många saker har vi som kräver energi och uppmärksamhet av oss? De är förknippade med minnen, kanske har vi fått den av ngn vi älskar, kanske är det ngt unikt, och faktiskt helt fantastiskt föremål, men ändå, det är döda ting. Låt dom inte döda dig. Se på barnen, ena stunden leker de med ngt helt uppslukade och närvarande i stunden, nästa minut ligger samma sak bortglömd i gräset, ngt annat har fått barnets uppmärksamhet. Det är ett annat nu, och barnet är lika närvarande i detta nu som i det förra. Barnet bryr sig inte om saker, de bryr sig bara om närvaron, om livet, om detta nu. De lever och de älskar, men de håller inte kvar det som är dött, det som är förfluten tid. För hur ska de då kunna vara närvarande här och nu, hur ska vi kunna leva om vi inte låter igår dö!

Hur beskriver du dig själv? Vad har du för etiketter? Jag är Pappa, Skogsarbetare, Glödvandringsledare, EQ-terapeut, konstnär. Jag är bra på att inspirera, jag kan inte spela ngt instrument, jag är dålig på att hålla ordning, jag kan vara närvarande när jag föreläser, jag kan inte bygga ett hus. Vi har en massa etiketter på vem vi är, och hur vi är. Men är det sant? det är ju bara ngt vi har bestämt, eller som ngn har bestämt årt oss. Vi vet inte vad vi kan förrän vi har provat. Även om vi har försökt och misslyckats en gång för 4 år sedan så innebär det inte att vi misslyckas i dag, tvärtom, vi är ett steg närmare målet. Även om ngn sa till mig att jag inte kunde sjunga för 25 år sedan, så tänker jag inte låta det förflutna hindra mig från att sjunga med i en låt i dag. Det förflutna är dött, och jag låter det dö, i dag är en ny dag, och jag kan göra precis vad jag vill i varje stund, i närvaro, i det levande livet, just nu.

Life is what's going on, while we are bussy making other plans. [John Lennon]

Kanske måste vi ibland planera saker inför morgondagen, men vi ska vara väl medvetna om att vi därmed riskerar att hindra oss från att leva. Just nu, när jag planerar morgondagen, är jag kanske inte närvarande här och nu, jag befinner mig i morgondagen, men morgondagen finns inte, morgondagen är ännu ofödd och jag vet inte ngt om den, den kanske inte ens kommer. Och i morgon när det är dags att genomföra mina planer då är det stor risk att jag inte heller är närvarande. Då befinner jag mig i en ruta som jag skapade i går. Kanske kan jag vara närvarande i rutan, javisst, och det är det bästa jag kan göra om jag tycker att jag behöver planera. Men det kan också vara så att dyker upp ngt annat i nuet, ngt som jag "måste" försaka om jag vill hålla mina planer. Hur många ggr har det inte hänt att du har mött ngn gammal vän som du inte sett på länge, men du har varit på väg ngn annan stans och ögonblicket är förbi. Varje plan begränsar oss, varje plan begränsar vår närvaro, livet. Så planera så lite du kan. Låt säga att du ska hjälpa en släkting en timmes tid, hon vill veta när du kommer och du svarar i morgon. Släktingen nöjer sig inte med detta utan frågar när i morgon. Varför behöver hon veta det? Kanske behöver hon verkligen veta det, men det kan du inte veta om du inte frågar, det kan lika väl vara så att hon behöver veta för sin trygghet. Be i stället att få ringa upp när du är på väg och gör så vida planer som möjligt, då blir det lättare att leva i närvaro.

Fundera över vilka "älsklingar" du har, både saker, människor, trossatser, roller, mönster. Hur mkt energi tar de från ditt nu? Vad skulle hända om de inte fans? Vad skulle hända om du lät dem dö? Försök att döda så många älsklingar du kan, släpp dom och var närvarande i varje nu. Det är nu du älskar inte i går eller i morgon.