Jag deltar i en teateruppsättning:
”Livet som Jag”
Jag har skrivit manus
Jag regisserar
Och spelar huvudrollen
Samtidigt som jag är åskådare
Manus skrevs
I grova drag
Och alla roller tillsattes
Av mitt Sanna, Gudomliga jag
För snart 50 år sedan
Och glömdes sedan bort.
Många är delarna av mig
Som vill vara med och regissera
Många av birollerna
Har också åsikter
Om hur jag bör spela min roll
Om hur scenariot ska se ut.
I början så trodde jag att birollerna
Var regissörerna
Försökte agera som de sa
Men hade hela tiden en känsla
Att det inte stämde med manus.
Länge trodde jag
Att uppsättningen handlade om
Att tävla och vinna
Att vara duktig
Och god
Att synas mkt på scenen
På olika vis
Länge trodde jag
Att pjäsen handlade om
Att bli älskad
Och uppskattad
Idag vet jag
Att den handlar om
Att känna, uppleva
Och vara närvarande
I varje scen
När uppsättningen
Glidit alltför långt bort
Från manus
Då kommer manusförfattaren
Med en ny akt
Med namn som
”Benbrottet” eller
”Mötet med Maria”
Jag är ganska erfaren
Vid det här laget
Känner min roll väl
Bättre för varje dag
Jag tänker inte så mkt på
Hur jag spelar den
Regissören har tystnat
Jag agerar mest på känsla
Och ser vad som händer
När jag någon gång
Blir osäker på min roll
Då frågar jag
Manusförfattaren
Om råd och hjälp
Och det bästa av allt
Mer och mer
Är jag åskådaren
Som sitter på parkett
Och njuter av pjäsen
Mer och mer
Ser jag
Att varje akt
Är viktig
För spelet vidare
Mer och mer
Förstår jag
Att spelet är ett spel
Och inte verkligheten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar