Om att erkänna sin barndom (av Anki Sehlstedt)

Texten lånad av Anki Sehlstedt

Jag vet det nu

jag har haft en barndom!

Nu ligger den i min hand och jag borrar ner min näsa i dess mage, drar in doften, gosar med den och säger att den var fin, är fin, och att den har givit mig många upptäckter och erfarenheter. Visst, jag har förnekat den, analyserat och förödmjukat dess existens under många år, ja, i hela mitt liv, men nu ligger den och kråmar sig i min hand, mäter min livslinje, smackar med våta läppar och förför mitt arma hjärta. Den säger:

" Kom, kom och ta mig. Jag är kött och blod, finns för att du ska äta mig med ögonen, smeka mig med din blygd och jag ska genast krypa in i dig så att du minns och aldrig glömmer.Jag var du och du är jag! Inget finns att skämmas eller narras av för vi vet båda att jag har danat din själ och dina mörka ögon. Det är jag som blåser ditt hår torrt, kittlar dina tår och får dig att älska som bara du kan, för du är jag och jag är du!Jag är grunden för din fortsatta jordevandring så förneka inte mig, bejaka mig och du bejakar dig själv i ditt vuxna liv."

En annorlunda uppväxt!

Därmed föremål för vår indoktrinerade hjärna att så mörker av men jag är ute och det är bara ljus jag ser. Mina tårar har torkat så att de kan njuta och vända svart till vitt.Nu är jag hel och jag kan älska, kan ge utan att mista mig själv. Jag kan le!!! och jag kan se att mitt leende möter människor i hjärtat.Jag kan känna att jag ger gott, att mitt uppspruckna ansikte sänder signaler till andra om att våga famna vår bakgrund och ta den med in i nutid och sprida lycka i vår framtid.

Min leende mun sjuder över av saliv för jag har lust, lust till livet, lust att leva det!

Naken och våt ligger jag och smeker mina ärr. Slickar på dem, gör min tunga spetsig för att hela dem och jag tar mig i min famn. Jag är iden vätska, värme, kött och tröst, himlen med alla dess gudar, vänner och nära, allt vad jag tror på, allt vad jag vet och jag smakar salt som sig bör för att törsten aldrig ska stillna, för att värkarna aldrig ska upphöra, för att kärleken aldrig ska lämna mig.

Min barndom ♥

[Anki Sehlstedt]