Det har gått många år sedan dess, och jag har "blivit vuxen" många gånger, likväl finns det fortfarande bitar som jag skulle vilja växa ifrån, andra bitar har jag vuxit ifrån fast utan att det kommit något nytt i dess ställe. Kanske är det dax för en ny övergångsceremoni. Jag tänker inte byta namn igen, men på något sätt vill jag låta ett nytt jag födas.
Jag tror att vi lite till mans behöver fler övergångsceremonier i vårt liv. En gång i tiden blev man vuxen när man konfirmerades. Efter konfirmationen sågs man som vuxen, man ingick i de vuxnas krets, fick sitta med de vuxna vid bordet på fester, kanske fick man börja tjäna sitt levebröd, och gå till folkets park eller på bal. Naturligtvis var man bara en dag äldre än dagen innan, men alla visste att man nu var vuxen, och man visste det själv. När blir man vuxen idag? Är det när man konfirmeras, slutar grundskolan, gymnasiet, högskolan, när man flyttar hemifrån, får sitt första jobb, bildar familj eller får barn?
Man visste också vad som förväntades av den som var vuxen, hur den vuxne skulle vara.
Hur gör vi idag när vi lämnar det gamla bakom oss? Hur ska vi vara i vårt nya jag?
I många äldre kulturer tar man farväl av barnet och sörjer det, barnet lämnar stammen med shamanen, får kanske någon forma av undervisning och har någon forma av vision quest där man får sitt nya namn, sedan kommer en ung man eller kvinna tillbaka till stammen, en ny stammedlem med ett nytt namn. Under en fest hälsar man den nye stammedlemmen välkommen.
Det sägs att Oden hängde upp och ner i asken Yggdrasil i nio dygn som en slags initiationsrit, i bibelns berättelser om Jesus förekommer ett flertal övergångsceremonier, han tillbringade 40 dagar i öknen, dog på korset och återkom från döden.
Lalehs nya skiva känns för mig som en enda övergångsceremoni:
".. här blev jag, jag igen och inget annat
här blev du, du igen och ingen annan..."
Hur ska jag utforma min övergångsceremoni denna gång? Vad vill jag lämna bakom mig, och vem vill jag vara? För 10 år sedan kanske den påbörjades, jag avslutade en passus i mitt liv. Jag läste de böcker jag läst 10 år tidigare för att hitta tillbaka till den jag blivit. Hur ska jag hitta tillbaka till den jag är igen denna gång?
Jag är inte längre intresserad av ojämbördiga relationer, men trots det är det endast sådana relationer som triggar mig att drömma. Jag är inte intresserad av att kontrollera någon längre, inte ens mig själv, ändå fortsätter jag att kontrollera mig själv och andra i mina nära möten. Jag är inte intresserad av att ha distans längre, ändå håller jag distansen. Det är det enda liv som jag kan, fast jag inte längre vill ha de bitarna, så vet jag inte hur jag ska leva något annat liv.
Dags att lägga pussel, dags att skapa en bild av det liv jag vill ha, dags att känna det jag vill känna.
Vi kan inte uppleva något som vi inte kan föreställa oss, men vi kan ta de bitar som vi trots allt har upplevt, göra en stomme som vi sedan kan brodera en sannsaga runt. Vi kan skapa bilden av vårt nya jag, den jag vill vara, de minnen jag vill minnas.
Från övergångsceremonin kommer den nya stammedlemmen tillbaka....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar