Positivt kränkande...Tänk dig gla, vett ja! (av Micke Gunnarsson)

 Text och bild lånad av Micke Gunnarsson

Nu var det ett tag sedan jag skrev. Har varit ute mycket och föreläst den sista tiden och inte riktigt kommit till tangenterna:-) Har mycket på lager just nu i mitt hjärta och hjärna. Dagens inlägg ska få handla om ”Positivt Kränkande”.

 

Det pågår mycket buzz just nu kring mental träning, positivt tänkande,positiv coaching, att välja lycka, att tänka sig gla…osv
Detta vill jag fundera lite kring.

I går hade jag förmånen att få lyssna på Jörgen Oom, på Peak Motivation. En go göbbe:-) Även skrattat mig fördärvad av Olof Röhlander och hans fantastiska klokskap.

Jörgen sa igår vid ett tillfälle ungefär så här…

”Titta dig själv i spegeln! Har du en mun som alltid står i tjugo minuter i fyra så kommer du få ett sämre jobb, sämre lön, sämre arbetskamrater, barn som inte tackar för maten, sämre partner, sämre väder osv..”

Jag jublade rakt ut. För visst har han rätt! Möter vi livet med sur min blir livet surt. MEN…sen då?

När jag står där i spegeln och ser min mun….vad händer sen…vad gör jag nu?

Det är här min tanke om Positivt kränkande kommer in. I detta läget kan vi köpa böcker, lyssna på ljudband, lyssna på föreläsare etc just för att börja ”tänka rätt”.

Men jag tänker då så här…

Är det någon människa som mött ex en 4 åring med en mun som ständigt står i tjugo i fyra? Inte jag. Jag menar att vi föds av naturen osura, nyfikna och förväntansfulla. Men om du nu vid 40 bast inser att du de senaste 20 åren gått med en sur mun så tror jag det kommer att krävas mer än att bara tänka rätt. Risken är större att du dämpar dina känslor eller flyr ifrån dom. För i min värld måste denna munnen bero på något som hänt dig under tid för att den ska impregneras på detta vis. För mig handlar det om att nå sina känslor, att undersöka sig betydligt djupare än sitt tänk. Att nå sin bas som håller i allt annat. Om jag hittar en grundnatur i lycka och uppskattning. Om jag njuter då jag ser träden växa, myser då jag ser pensionärer gå hand i hand, känner att bilen som kör snabbt om mig på vägen säkert har en anledning och önskar han/hon lycka till till det som brådska…när jag når hit behöver jag inte längre ”tänka positivt”. Jag lever och mer ÄR det…som vi var från början. Då man sprang runt där hemma och lekte KIZZ, pallade äpplen och drog syrran i håret.

Att hitta hem igen, tillbaka till GÅ:-)

En man ställde frågan:
- Om du hissar alla dina segel i segelbåten på havet, kommer då vinden som blåser bestämma vart du ska?
- Nej sa kaptenen. Vinden blåser ju självklart, det är en förutsättning, men det är jag som bestämmer vart vi ska genom att kryssa mig fram och nyttja vindens kraft.Jag sätter mina segel. Om jag däremot bara hissar segel utan att själv navigera så kan jag likväl landa i Afrika.
Jag sätter mina segel, och vinden hjälper mig sedan fram.

Jag tänker då att det är väl så livet funkar. Livets energi strömmar alltid, frågan är bara hur jag väljer att sätta mina segel. Och att jag inser att det är JAG som gör detta och ingen annan. Självklart kan positivt tänkande få en att haja till, att komma på sig själv…men som sagt var…låt det inte övergå till Positivt Kränkande.

Kram/Micke

[Micke Gunnarsson]