"Älskar du allt levande, eller finns det kryp som du också kan slå ihjäl utan att tveka?" (av Sofia Elenäs)

 Texten lånad av Sofia Elenäs

Som ni kan se i rubriken har jag fått en ny fråga från en läsare. Kul! Redan sommaren 2006 skrev jag faktiskt om detta ämne "Döda eller dödas" kallade jag det inlägget, då beskrev jag mitt aggressiva beteende mot myggor... Det är något som mirakulöst förändrades förra sommaren! Jag låg i hängmattan omsluten, vaggandes i vila, totalt avslappnad...jag såg hur hon landade på min arm...o till min förvåning gick inte min fientliga, försvarsinställda sida igång som den automatiskt brukar, när en inkräktare börjar kalasa på mig...jag vilade kvar i kärlekens vagga...o jag blev upprymd o glad över denna nya sinnesfrid. Medvetet tillät jag myggan suga i sig av mitt blod. Var så god kära fru mygga! Myggan behövde en droppe av mitt blod, för att överleva o fylla sin uppgift i samverkan här på jorden, o själv skulle hon kanske bli mat åt en svala nästa dag. Medan hon sög i sig tänkte jag på min far som brukade mata myggen o lugnt säga att om man bara låter dem suga färdigt blir det inga myggbett. Jag upptäckte att min far hade rätt, det går att samarbeta med myggor! Jag fick inga myggbett o ännu bättre jag slutade störas av myggornas surr om natten. Jag fick frid. Efter denna nya erfarenhet var det dags för nästa utmaning. Med en trädgård full av aggressiva, anfallande skogsmyror som hoppar på mig o nyps, hade jag tidigare haft för vana att lägga ut bekämpningmedel. Nu kom tanken till mig, att går det att samarbeta med myggor, så borde det gå att samarbeta med myror för det är ju vad myrornas släkte anses bäst på. Kan jag bli myrornas vän istället för deras fiende? Vad händer om jag bara ändrar inställning? Om jag går ut barfota i trädgården under vit flagg o säger att jag ska sluta kriga mot dem, att vi kan leva tillsammans i frid. Ja, jag vill samverka med universum! Och JA, det funkade! Resten av sommaren gick jag barfota o myrorna kilade ibland över mina fötter o upp på mina ben men de nöp mig inte längre! Allt får finnas. Vi får vara tillsammans! Tilläggas ska att jag efter 4 år som vegetarian börjat äta kött igen. Ibland innebär samverkan att jag blir någon annans föda och ibland är det andra som blir föda åt mig. Jag vill inte ta någon annan varelses liv, men jag vill tacksamt ta emot vad livet ger mig.

[Sofia Elenäs]