Jag har under en längre tid haft P1 på i radion på jobbet, där finns en massa bra reportage och program... men också mycket nyheter. Nyheterna är deprimerande de handlar bara om elände och absurda prioriteringar.
Jag hör om miljöavtal som bara blir tomma ord för det kostar för mycket pengar eller bekvämlighet om vi verkligen ska göra något.
Jag hör om brister i skola vård och äldreomsorg.
Jag hör om våld både i det lilla och globalt. man slåss för sin tro, eller mot någon annans, man slåss för att skaffa sig resurser.
Samtidigt så flänger jag runt med en ständig press att hinna ett visst antal km jobb om dagen för annars går det back.
Människor jag möter är försiktiga och rädda, främligen ses som en potentiell fiende eller inbrottstjuv, när det borde vara en potentiell vän.
Jag ser män som mästrar sina partners, de är herre i Deras GEMENSAMMA hus.
De till synes sunda män som man möter visar sig i skrämmande många fall plötsligt objektifiera kvinnor.
Både kvinnor och män pratar skit om sina partners bak ryggen på varandra och jag undrar varför de lever tillsammans?
I arbetslivet kämpar arbetsgivare och arbetstagare (vad är detta egentligen för konstigt nyspråk? Det är ju "arbetstagtaren" som ger av sitt arbete till "arbetsgivaren" som tar emot det!) mot varandra utan att inse att utan varandra så skulle de stå sig slätt. Det borde vara ett jämbördigt "Vi"!
Pengarna som kunde vara ett undeerbart verktyg att fördela resurser med har blivit ett maktmeddel vars enda syfte är att ta de många "svagas" resurser och överföra dem till de få "starka".
Överallt ser jag yttringar av bristande ansvar och respekt som jag tror att i grund och botten handlar om bristande självkkänsla.
Jag ser hur mänskligheten driver sig själva, varandra och allt liv på klotet som vi lever på mot stupet, med allt högre fart och jag skulle vilja hitta en lösning som skulle vända alltsammans till Kärlek, Ansvar, Respekt och Sunt Förnuft.
Men jag ser också hur lite jag kan göra för att förändra något, hur det vi kallar demokrati är något helt annat och att "folket" i begreppet "folkstyre" är maktlösa även om de försöker ta sitt ansvar för den andra delen av ordet.
Men återigen landar jag i mig själv och mitt Ansvar. Jag stänger radion, för jag vill inte matas av en massa elände som jag bara mår dåligt av. Jag kan inte förändra någon annan, jag kan inte vänta på att de styrande ska "Rädda Världen" och införa humana system som värderar och respekterar människor högre än pengar. Jag kan bara ta Ansvar för mitt strå som ska hem till stacken. Jag måste själv se till att leva på ett hållbart sätt som inte tär på jordens resurser, jag måste själv se till att respektera mig själv och andra, jag måste själv sluta att värdera pengar högre än mig själv och andra. Jag måste själv se till att ta ansvar och välja bort sådant som inte är bra för mänskligheten och Livet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar