Text och bild lånad av Jessica Persson
I många år har jag varit rädd för att visa vem jag egentligen är.
Kvinnan bakom alla skapade mönster.
Jag har valt olika verktyg för att bryta dessa gamla begränsande mönster och öppna dörrar jag inte vågat kika in i förut.
Men jag kan nu konstatera att jag har bara tassat runt lite och öppnat lagom mycket så att inte hela JAG behöver synas.
Tyckt att det räcker väl att jag själv har sett en liten del och sen därigenom dragit slutsatser och tolkat klart bilden av helheten.
Det funkar inte längre.
Själ och hjärta ber om förändring.
Allt behöver komma upp i ljuset och ses.
Smyga runt runt och glänta på dörrar var kul så länge jag trodde att det var vad jag behövde göra. Men det var ju inte sant.
Jag behöver öppna mitt hjärta helt och vara kärlek i allt jag gör.
Jag behöver älska mig i allt jag gör.
Varje liten tanke och handling behöver komma ur självkärlek.
Utan det kan jag öppna alla dörrar i världen utan att ta ett enda steg framåt.
Jag kommer ändra på mycket i mitt liv nu.
Varje dag blir inte så där sprudlande fylld av glädje som jag vill att den ska vara, för det är ju inte heller sant. Alla känslor behöver få finnas och även om jag väljer glädje så behöver jag möta det som känns mest först. Möta MIG och lära mig älska mig själv för den jag ÄR.
En klok människa har ett tag matat mig med orden:
"Livet är nu, om hundra år finns vi inte".
Så sant
Det finns ingen annan som kan leva mitt liv än JAG.
Tiden är nu... dags att börja leva mitt liv i sanning.
Ett steg i taget... men varje steg från nu tas i kärlek till mig
Sov gott // Jessica
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar