Jag är definitivt motståndare till rovdriften av både djur och odlingslandskap. Men det är inte mängden boskap som är problemet utan sättet som vi föder upp och behandlar dem. Jag är också helt överens med att andelen animalisk föda i vårt näringsintag är för stor.
Men...
Tack vare djuren så går det att bedriva ett jordbruk i balans utan att importera något utifrån.
En aspekt som ofta eller alltid (jag har aldrig sett den) tycks saknas i debatten, är den gödning som krävs för att odla vegetabilierna.
Utan boskap så kommer vi inte att ha vegetabilier att äta eftersom dessa kräver gödning. Någon invänder att vi kan använda konstgödsel för att odla våra vegetabilier. Men detta är åter igen ett feltänk, produktionen av konstgödsel kräver stora mängder av både energi och begränsade fosila resurser. Dessutom släpper denna produktion ut stora mängder växthusgaser (främst koldioxid).
Om vi inte äter boskap så kommer de så småningom enbart att göda den mark som de själva betar, eftersom det finns i stort sett en balans där. En koenhet (ko med kalv) behöver ca 77% av näringen på den mark som den själv gödslar.... då återstår ca 23% av marken att odla vegetabilier för människoföda (Uppgifter från en gemensam forskning om alternativa odlingsformer, från SLU i Ulltuna och Biodynamikerna i Järna 1979).
Det kan ju tyckas vara en ok andel, men om vi inte slaktar av djuren så kommer de att kräva större och större betningsbar mark för sin egen överlevnad. Och så småningom kommer det inte finnas några resurser över åt oss människor.
 |
| Bild från Wässby gård |
Det är inte antalet djur som är problemet, det är inte heller köttätandet i sig. Problemet är hur vi föder upp våra djur och mängden kött vi äter.
I ett balanserat jordbruk är köttet en nödvändig biprodukt som måste nyttjas och inte syftet.
En Tailandsresa under en livstid kan möjligen ingå i en hållbar framtid, men knappast en om året.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar