Respekt

För en tid sedan skrev jag om vikten av att ha full tillgång till vår Ilska för att kunna sätta gränser, i samma veva beslutade svenska staten att satsa massor av miljarder på ett gäng nya JAS-plan, samtidigt som det satsas allt mindre på viktiga funktioner isom vård och skola i samhället. Jag kände att jag måste ta min tanke ett varv till och utlovade ett nytt blogginlägg om detta.

Ilska och vapenskrammel är inget bra sätt att sätta gränser, för oavsett om vi satsar hela statsbudgeten på militären så kommer vi knappast att kunna mäta oss med folkrikare stater i världen, bli starkast och därmed vara trygga. Inte heller hjälper det om jag lär mig allt om hur man dödar, min integritet kan ändå bli hotad och kommer kanske just därför att bli det =(

Men det finns ett annat bättre sätt. Om vi respekterar oss själva och andra så blir vi och våra gränser respekterade. Jag tänker på högstadietiden, då jag på rent trots skolkade en massa (jag gillade egentligen skolan och den möjlighet den gav mig att visa mig duktig), på lektionerna tramsade vi och bråkade. men det fanns en lärare på vars lektioner jag aldrig ville skolka, inte för att hans ämnen var vare sig roligare eller tråkigare än någon annans ämne, sant är att jag gillade hans ämnen men det fanns många andra ämnen som jag gillade lika mycket men som ändå fick se min bänk gapa tom allt som oftast.

Nej det handlade om respekt, han respekterade oss elever och sig själv och behövde aldrig höja rösten för att sätta gränser. Vi lyssnade självklart på honom.

Samma sak med nationen Sverige, innan mordet på Olof Palme så var vi en respekterad nation, jag har hört berättas om folk som varit på internationella toppmöten om bl a bistånd När Sverige talade så satt alla knäpptysta och lyssnade för man visste att vi stod för våra ord och inte hade någon dold agenda, vi ville ärligt hjälpa utsatta länder. Medan man när USA talade kunde höra folk som lekte med pennor och prasslade med papper, varför skulle de lyssna på dem, alla visste ju att det egentligen bara handlade om pengar till amerikanska företag.

Idag är det ingen skillnad ingen lyssnar på oss heller för vi är inte intresserade av att hjälpa någon mer än våra svensaka företag, och så är bistånd ju något som man åtminstone måste låtsas att man bryr sig om om man vill bli omvald.

Det hjälper inte med hur många JAS-plan som helst om vi inte är Ärliga i vårt uppsåt och vår vandel så brister vi i respekt för andra, då kan vi inte heller respektera oss själva och integriteten finns inte. Då blir vi inte heller respekterade. Det gäller både för nationer och på det personliga planet.

Gandhi satte gränser, Martin Luther King satte gränser, och det var inte med Ilska och vapen utan med Ärlighet, Respekt och Kärlek. Inga vapen i världen kunde gjort det bättre.