Jag har tänkt mycket på detta. Vad är orsaken till att vi mår dåligt? Vad är grunden för att må bra?
När jag tittar på Världen så tycker jag mig se att allt elände i grunden har sitt upphov i en enda sak: Brist på Självkänsla
Människor mår dåligt, människor jagar bekräftelse, människor berusar sig med droger, beteenden och prylar, man gör sig själv och varandra illa...
Och allt tycks bottna i en enda sak: Brist på Självkänsla.
Hur kan man hjälpa någon till Självkänsla? Finns det en "De vises sten"? Finns frågan?
Om jag på morgonen ställer dig frågan "Vad gör dig värdefull?" vad svarar du då?
De flesta skulle nog börja räkna upp saker som de presterar eller som gör dem behövda: Att man är viktig för sina barn, föräldrar, partner eller vänner, att man gör ett viktigt jobb eller att man hjälper någon annan.
Men den som är ensam då? den som inte känner sig viktig och behövd eller älskad? den arbetslöse? uteliggaren? Är de inte viktiga och värdefulla? Eller den långtidssjukskrivne som bara "kostar" och kräver omsorger? Den Funktionshindrade som behöver assistent 24/7? Den barnlöse? Saknar de värde?
Men om det är så varför tar vi då hand om dem? Varför skapar vi härbärgen för de ensama, missbrukande uteliggarna? Varför sätter vi inte ut de handikappade till vargarna? eller knuffar de gamla utför ättestupan? Är det bara för att vi själva ska känna oss värdefulla som vi hjälper "de svaga"? Är deras enda värde att göra någon annan värdefull?
Eller är det kanske för att de saknar värde som vi i allt mindre utsträckning tar hand om dem? Har vi skapat ett samhälle där status, prylar, prestation och konsumtion ger oss tillräckligt värde så vi inte längre behöver vara behövda av de behövande?
Men är vi inte fel på det då?
Som vanligt så går jag till naturen. Finns det någon existens, någon organism i naturen som vi kan säga saknar värde eller är mindre värd än någon annan? Vi tycks gilla att tro det. Vi skjuter vargar för att de förefaller sakna ekonomiskt värde samtidigt som de river vår "värdefulla" tamboskap. Vi utrotar "värdelösa" växter och djur för att få plats med våra "nyttoväxter".
Men åter igen är vi inte fel på det då!
Har vi hela bilden? Vad händer om vargarna och andra rovdjur försvinner? I SydSverige ser vi en effekt nästan överallt i skogen och på markerna. Där finns spår av vildsvin som förstör våra "nyttoväxter". Men svinet i sig har ju ett ekonomiskt värde, den äter vi ju, så kanske är det bara bra att de blir fler. Fast åkerbrukarna och jägarna är inte alltid samma personer, av någon anledning tycker jägarna att det är roligare att skjuta rovdjur än grisar, trots att de saknar värde! och fodret till vår tamboskap förstörs och blir i slutänden dyrare. Kanske hade trots allt Vargen ett värde? Kanske behövs vargarna för att vi ska få foder till våra "värdefulla" djur! Kanske kostar det mer att bli av med vargarna än ett och annat tamdjur?
Nej vi har inte hela bilden, jag vill påstå att naturen är ett väl balanserat system där varje del är lika viktig, där alla behövs vare sig vi förstår deras uppgift eller ej. Det brukar visa sig när vi väl har utrotat dem. Livet vill helt enkelt ha, och behöver, alla delar i naturen.
Åter till ursprungsfrågan. Kanske finns de vises sten att söka i de stora existensiella frågorna? Om jag varje morgon ställer mig frågan: "Varför är jag här?" Då skulle svaret göra mig värdefull. Det vill säga om jag har ett svar. :-/ Tyvärr är det få förunnat att verkligen veta varför vi är här, jag vet det inte heller säkert, men jag tror mig veta en del av de uppgifter som Livet har ämnat åt mig, och i det stora hela behöver jag inte veta några detaljer, det räcker med att kunna, liksom i naturen, svara: "Därför att Livet vill ha mig här!"
I grund och botten är vi en del av naturen (även om vi fjärmat oss från den), Vi är en viktig del av ett en gång väl fungerande system.
Därför att Livet vill ha oss här!
Därför att Livet behöver oss!
Kanske finns svaret på ursprungsfrågan att söka i den lilla parentesen ovan?
Vi har fjärmat oss från naturen, Vi har fjärmat oss från Livet. Därför måste vi hela tiden bedöma vårt värde. Därför dömer vi hela tiden oss själva och varandra till att leva i värdelöshet, för vårt artificiella liv saknar långsiktigt värde, det har enbart ett värde i stunden.
Om några månader kommer en ny modell av värsta smartphonen och då blir vi värdelösa igen om vi inte köper den nya...
Imorgon förlorar vi kanske vårt jobb (eftersom det inte producerar något av "värde") och då blir vi värdelösa igen...
Om några år blir barnen vuxna och behöver oss inte längre, vad är mitt värde då...
Kanske står "de vises sten" att finna i naturen bland granarna, grässtråna och de andra stenarna. Kanske är det där vi blir delaktiga, viktiga och behövda av Livet igen?
För att Livet vill ha oss här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar