Text och bild Lånad av Carola Liva Lind
Att skämmas har alltid ingått. Det är väldigt lätt att
hitta något att skämmas för. Om inte i mig själv så för någon annan.
Situationerna har varit många, där jag skämts för andra. Till och
med,för andra,på TV! Så att jag ej kunnat se färdigt program ibland.
Jag har tagit så,så mycket ansvar för andras reaktioner. Det är ett under att jag orkat ta något ansvar för mig, när jag brytt mig så mycket om andra.
Skamligt,och med stor skuld, tillät jag mig bli sedd i tidig ålder. Som modell står du där naken medan koreografen, assistenten, fotografen eller "you name him" petar, pillar, rättar, skäller, berömmer, förändrar.
Skamligt och med ännu större skuld tillät jag mig bli sedd i tidningar,på reklampelare, på planscher.
För vad spelade det för roll? Jag var ändå inget värd.
Listan var väldigt lång. För smal, för bred här, för platt där, förmkt hit för lite dit. Jag köpte alltid för små skor. Ett under är att mina fötter mår bra idag. Det var såklart skitfult med stora fötter när man vägde 46 kilo och var 173 cm.lång.
Så jag köpte för små skor. Och hade konstant fruktansvärt ont. Men hellre det än för stora fötter till min spensliga tonårskropp.
Relationsmässigt var det mesta förbjudet . Man skulle kunna tro att jag vuxit upp i ett nunnekloster. Jag var verkligen ej förberedd för vad som kunde växa fram mellan två älskande personer. Detta gav såklart ännu mer intäkter på skuld & skam-kontot. Jag kunde kalla mig miljonär.
När jag hittade yrken som jag var bra på utvecklade jag mina talanger stort, direkt och intuitivt. Det var min livlina för att någonstans,kunna känna att jag växte som människa. Att hitta den där ena endaste sak att få mogna och utvecklas med, och kunna visa familj, vänner och världen, titta, detta kan jag. Så växte kreativiteten fram.
Jag hade väldigt många "Borden & Måsten" i min vokabulär. De var så väl inpräntade att det gavs ej någon tid för eftertanke eller diskussion. Mitt sätt eller inget sätt. Detta hänger med och ja, jag jobbar stort med detta medvetandegörande.
Att börja byta ut Skuld och skam till njutning, liv och levande frihet började ändå ganska tidigt, eftersom jag var bra på det jag jobbade med, så fann jag njutningen i min kreativitet. Lusten att skapa, att förverkliga, att uppvisa mina talanger.
Jag hade alltså vattenhål. Mitt arbete.
Ända långt upp i vuxen ålder, med flera barn redan så förstod jag, kanske äntligen, att livet är ju inte bara att arbeta och att genom arbetet uppleva njutningens frukter.
En skilsmässa och separation kom lägligt och i rätt tid. Jag hade chans att utforska mitt inre ännu mer, på egen hand, i enormt många tysta ensamma stunder. Jag har haft 3 års ensamhet, wow, det har varit mer utvecklande än jag kan beskriva. Jag har njutit på så många olika vis, gett mig tid, gett mig liv, gett mig värde, gett mig allt det jag aldrig förr trott var ok. Helt utan skuld och skam ... nja... kanske inte, men med tillåtelse!
Mitt andliga liv, min spirituella utveckling har aldrig stannat upp. Sedan liten och med mina första minnen vet jag att jag haft kontakter och en flödande informationskanal från andra sidan och andra dimensioner. Detta har också gett mig, så så mycket skam och skuld. För vem är JAG, att vara speciell?
Och hur härligt var det att möta likasinnade, när jag var runt 25, som hade samma flöde som jag! Åt fanders med att känna sig speciell, vilket bar behäftat med skam, nej, här snackade vi plötsligt gemenskap! Och jag kunde berätta och lyssna,prata och uppleva, mer,om guider, ljuset, änglar, healing..
Jag accepterade plötsligt mina egna förmågor och det kunde jag också ta del av lusten för dom, och börja njuta av att använda dom.
Idag är det som ett rinnande vatten. Mitt flöde och min kanal är ett utmärkt verktyg och en del av mig. Fortfarande är jag blyg över de enorma upplevelser jag är i,oftast. Jag är fortfarande lite rädd för att bli dömd eller utskälld. Jag gissar att det är mognad. Även det.
Jag vägrar dock låsa in mig mer, i denna process vet jag att det är meningen med öppenhet, det är meningen att njuta av livet, bejaka lusten till liv och kreativitet, att visa öppet att detta är jag!
Jag är min identitet, och min identitet , är det jag som skapar, med varje val, om jag vill vara nära.
Min ursprungsidentitet uppmanar mig att stråla,glänsa,njuta,älska, leva.
Jag är på väg, jag kommer. Ja, jag kommer. Jag är snart där.
LoveLight.
Jag har tagit så,så mycket ansvar för andras reaktioner. Det är ett under att jag orkat ta något ansvar för mig, när jag brytt mig så mycket om andra.
Skamligt,och med stor skuld, tillät jag mig bli sedd i tidig ålder. Som modell står du där naken medan koreografen, assistenten, fotografen eller "you name him" petar, pillar, rättar, skäller, berömmer, förändrar.
Skamligt och med ännu större skuld tillät jag mig bli sedd i tidningar,på reklampelare, på planscher.
För vad spelade det för roll? Jag var ändå inget värd.
Listan var väldigt lång. För smal, för bred här, för platt där, förmkt hit för lite dit. Jag köpte alltid för små skor. Ett under är att mina fötter mår bra idag. Det var såklart skitfult med stora fötter när man vägde 46 kilo och var 173 cm.lång.
Så jag köpte för små skor. Och hade konstant fruktansvärt ont. Men hellre det än för stora fötter till min spensliga tonårskropp.
Relationsmässigt var det mesta förbjudet . Man skulle kunna tro att jag vuxit upp i ett nunnekloster. Jag var verkligen ej förberedd för vad som kunde växa fram mellan två älskande personer. Detta gav såklart ännu mer intäkter på skuld & skam-kontot. Jag kunde kalla mig miljonär.
När jag hittade yrken som jag var bra på utvecklade jag mina talanger stort, direkt och intuitivt. Det var min livlina för att någonstans,kunna känna att jag växte som människa. Att hitta den där ena endaste sak att få mogna och utvecklas med, och kunna visa familj, vänner och världen, titta, detta kan jag. Så växte kreativiteten fram.
Jag hade väldigt många "Borden & Måsten" i min vokabulär. De var så väl inpräntade att det gavs ej någon tid för eftertanke eller diskussion. Mitt sätt eller inget sätt. Detta hänger med och ja, jag jobbar stort med detta medvetandegörande.
Att börja byta ut Skuld och skam till njutning, liv och levande frihet började ändå ganska tidigt, eftersom jag var bra på det jag jobbade med, så fann jag njutningen i min kreativitet. Lusten att skapa, att förverkliga, att uppvisa mina talanger.
Jag hade alltså vattenhål. Mitt arbete.
Ända långt upp i vuxen ålder, med flera barn redan så förstod jag, kanske äntligen, att livet är ju inte bara att arbeta och att genom arbetet uppleva njutningens frukter.
En skilsmässa och separation kom lägligt och i rätt tid. Jag hade chans att utforska mitt inre ännu mer, på egen hand, i enormt många tysta ensamma stunder. Jag har haft 3 års ensamhet, wow, det har varit mer utvecklande än jag kan beskriva. Jag har njutit på så många olika vis, gett mig tid, gett mig liv, gett mig värde, gett mig allt det jag aldrig förr trott var ok. Helt utan skuld och skam ... nja... kanske inte, men med tillåtelse!
Mitt andliga liv, min spirituella utveckling har aldrig stannat upp. Sedan liten och med mina första minnen vet jag att jag haft kontakter och en flödande informationskanal från andra sidan och andra dimensioner. Detta har också gett mig, så så mycket skam och skuld. För vem är JAG, att vara speciell?
Och hur härligt var det att möta likasinnade, när jag var runt 25, som hade samma flöde som jag! Åt fanders med att känna sig speciell, vilket bar behäftat med skam, nej, här snackade vi plötsligt gemenskap! Och jag kunde berätta och lyssna,prata och uppleva, mer,om guider, ljuset, änglar, healing..
Jag accepterade plötsligt mina egna förmågor och det kunde jag också ta del av lusten för dom, och börja njuta av att använda dom.
Idag är det som ett rinnande vatten. Mitt flöde och min kanal är ett utmärkt verktyg och en del av mig. Fortfarande är jag blyg över de enorma upplevelser jag är i,oftast. Jag är fortfarande lite rädd för att bli dömd eller utskälld. Jag gissar att det är mognad. Även det.
Jag vägrar dock låsa in mig mer, i denna process vet jag att det är meningen med öppenhet, det är meningen att njuta av livet, bejaka lusten till liv och kreativitet, att visa öppet att detta är jag!
Jag är min identitet, och min identitet , är det jag som skapar, med varje val, om jag vill vara nära.
Min ursprungsidentitet uppmanar mig att stråla,glänsa,njuta,älska, leva.
Jag är på väg, jag kommer. Ja, jag kommer. Jag är snart där.
LoveLight.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar