Som en tom målarduk

Livet är som en stor tom målarduk, som vi kan fylla med precis vilka fantastiska bilder vi vill.

Det är bara det att vi alla har med oss våra små sårade barn som längtar efter att bli sedda. De fyller vår duk med sina tags som skriker mot oss "Se mig!" Det gör det väldigt svårt att fylla duken med våra underbara skapelser. Målar vi över klottret så kommer det hala tiden nya tags.

För att kunna skapa vår Underbara värld, måste vi först låta våra små ledsna barn få sitta i knät, låta dom finnas, se dom och Älska dom.

Sedan kan vi tillsammans Leka fram bilderna, Leka fram Livet.