Ibland skriver jag om ekonomisk politik här i bloggen. Någon undrar kanske vad dessa ämnen har i denna bloggen att göra. Kanske har en del lagt märke till att jag taggar även dessa inlägg med "Andlighet", varför det?
Andlighet är för mig "Det vi Tror om Livet och Döden". Politik är samhällets Tro om Livet och döden uttryckt som styrelseform och lagstiftning. Vårt Finansiella system är ett uttryck för den rådande Politiken, samhällets rådande Tro.
Ta detta som händer i Grekland. (Jag ska rakt inte påstå att jag är särskilt insatt men lite hör jag ju på radion). De åtstramningar som sker där i dag bygger på trosatser som t ex "Den enes bröd den andres död", Darvinismens "De starkares överlevnad" och dyrkan av mammon. Man inför lägre minimilöner, vilket innebär att de som redan har det svårast ska betala Greklands skuldkris genom att få det ändå sämre. Man kräver att Grekland privatiserar en mängd olika verksamheter, vilket innebär att man realiserar sitt kapital och därmed gör sig av med potentiella inkomster, med mera lån som följd. Jag väntar bara på att få höra att någon av de mest populära semesteröarna har sålts till Kina, vad händer då? Jo Grekland går miste om alla de intäkter som turismen på denna ö genererar. Vad som sker i dag är att de "starka" trampar ändå hårdare på den "svagare" Grekland, och pressar ut det sista av livskraften ur landet. Kvar kommer det att bli ett förslavat land utan självstyre som genererar inkomster till de som redan har mer än de behöver, grekerna kommer att bli billig arbetskraft som turnerar runt i Europa för att mot dålig betalning utföra de arbeten som ingen annan vill göra. Inte konstigt att grekerna protesterar!
Om man hade en Tro på "Allas lika Värde", så skulle åtgärdspaketen se betydligt annorlunda ut. Det första man skulle göra vore att göra alla Greklands skulder räntefria, räntan är pengar (energi) som inte finns, som skapas ur intet, ingen skulle förlora på detta, det enda som skulle hända skulle vara att storfinanserna inte kunde tillskansa sig mera pengar (energi) ur tomma intet på grekernas bekostnad. Om man måste sänka minimilönerna så skulle man samtidigt införa maximilöner för att låta även de som inte finns i samhällets botten vara med att betala för krisen, (Om inget annat så skulle det göra trovärdigheten enormt mycket bättre och grekernas vilja att bidra och betala skatt skulle förbättras betydligt.). Om man Tror på "Allas lika Värde" skulle man också ändra skatteskalan, man skulle införa ett grundavdrag som innebar att ingen behövde betala skatt förrän man först tillgodosett sina dagliga grundbehov så som mat och bostad (översatt i svenska förhållanden så skulle det kanske innebära ett grundavdrag på minst 100 000 kr/år. Dvs för de pengar som vi behöver till mat, bostad och andra dagligvaror, sådant som alla behöver, skulle vi inte behöva betala skatt). För inkomster därutöver är det rimligt att tänka sig att alla betalar procentuellt sett lika mycket för varje intjänad krona, utan en massa skattetekniska kryphål som de mest bemedlade kan smita genom, (vilket skulle slå hål på argumentet (mot progressiv skatt), att det måste löna sig att tjäna pengar).
Nog är politik och ekonomi Andlighet!
Hej Sigfrid och tack för ditt inlägg om Ekonomi, Politik, Andlighet och Grekland!
SvaraRaderaHåller med om det du skriver, jag bor ju i Grekland sedan många år, även om jag bor långt ifrån storstäderna, så nog känner vi alla av krisen här också. Men den krisen är så mycket mer än bara ekonomisk, som du också antyder i din text. Det som bla saknas i Grekland är tillit till stat och makt från vanliga människor och kanske också vice versa. Alla har på ett eller annat sätt bidragit till att situationen är som den är just nu. Greker har svårt att sätta allmänhetens nytta och värde framför det personliga, enligt min uppfattning. Historiskt så är det här med lånen och alltför höga räntor tyvärr bara en upprepning av landets hitoria, i stort sett sedan landet grundades, från revolutionen 1821 till det officiella grundandet ca 1832.Det mest tragiska i dagens historia, som du så riktigt poängterar, är att som alltid är det de som har minst som får betala "kalaset". Elisabeth