Men jag tror inte på slumpen. Trots att mitt liv har varit planlöst så skönjer jag många röda trådar. Livet har knuffat mig framåt hela tiden.
Då jag var 17 köpte jag på chans en bok som heter "Älska dig själv". Jag var bara lite nyfiken men boken var som att hitta hem, den bekräftade många av mina tankar som tidigare inte fått finnas, och satte igång min resa mot den jag Är. Så har det varit hela tiden, min "resa hem" har kantats av böcker och möten som har lett min resa vidare. Trots att jag ofta inte vetat vart en bok eller ett möte ska leda så ser jag i backspegeln en tydlig plan.
Det kan tyckas ansvarslöst att leva sitt liv så, men jag har absolut ett ansvar. Mitt ansvar är att känna igen och lyssna på sammanträffandena ("slumpen") när de dyker upp.
Men om det inte är slumpen som leder mig på min väg, vad är det då? Finns det en gudomlig plan bakom min resa? Är det en mekanism i själva evolutionen som leder mig? Är det kanske "slumpen" i sig som har en intelligent plan? Det vet jag inte, men jag vet att så länge jag är sann mot mig själv, så länge jag lyssnar på vad jag vill och inte vill (även när jag inte egentligen vet vad jag vill) så går min resa framåt. Även om jag inte vet vart jag ska så tycks min vilja veta det.
Därför har jag ännu ett ansvar, nämligen att vara sann mot mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar