Det viktigaste valet vi har är om vi ska vara inifrån- eller utifrån-styrda. Om vi låter våra tankar döma oss själva är vi paradoxalt nog utifrånstyrda. Om vi väljer att tänka ut hur vi ska vara är vi faktiskt också utifrånstyrda. Om vi låter en chef, ekonomin, våra föräldrar, barn, vår partner eller en bok styra hur vi ska vara är vi utifrånstyrda. Om vi väljer att ta ansvar för andras känslor är vi utifrånstyrda. Om vi låter våra rädslor styra oss är vi utifrånstyrda.
Vårt intellekt har, som jag ser på det, till huvudsaklig uppgift att notera vad vi upplever. Det är även ett redskap som hjälper oss att hantera livet på gott och ont. Allting börjar med en tanke. Om jag väljer att "gå dit" så har det börjat med tanken att jag ska "gå dit". Om jag blir ledsen för något så är det en reaktion på en tanke om det jag upplever. Det kan t ex handla om tanken "jag får inte vara med" eller "jag duger inte".
Det är praktiskt taget omöjligt att stänga av våra tankar, men vi kan styra dem så de inte styr oss. För vårt intellekt har sina brister, det jämför hela tiden våra aktuella upplevelser med det som vi tidigare har upplevt, och är väldigt snabbt med att döma utifrån tidigare erfarenheter. Det är en bra funktion, när det gäller att reagera adekvat på ett farligt rovdjur på stenåldern. Men det är inte lika funktionellt att känna sig utanför eller avvisad för att någon väljer att umgås med någon annan än oss, i nittionio fall av hundra kan vi vara säkra på att valet inte har ett dugg med oss att göra, det handlar inte om att välja bort oss det handlar om att välja någon annan, men vårt intellekt känner igen det från en tidigare erfarenhet där vi känt oss bortvalda.
Därför kan det vara bra att styra våra tankar, och välja att inte ta någonting personligt. Och om vi väljer att inte ta något personligt då behöver vi inte heller fundera ut hur vi ska vara eller hur vi ska agera, eftersom andras reaktioner faktiskt inte handlar om oss utan om dem själva. Men om vi väljer att styra våra tankar bort från den tanke som i oss själva ger upphov till en "oönskad" reaktion som t ex ledsnaden ovan så händer också något annat, vi berövar oss själva ett annat av de verktyg vi har att hantera livet med, nämligen våra känslor.
Känslorna är det "mätinstrument" vi har som talar om hur mycket vi styrs inifrån eller utifrån, eller med andra ord så säger de oss hur närma oss själva vi är. Ledsnaden i exemplet handlar egentligen inte om att vi är bortvalda till förmån för någon annan, utan det handlar troligen om en gammal ledsnad från ett tidigare tillfälle då vi fick lära oss att välja bort oss själva, vi blev avvisade för att vi var den vi VAR. Nekar vi oss den ledsnaden så förlorar vi också kontakten med det minnet som är upphovet till vår nuvarande reaktion och därmed nekar vi oss också kontakten med den vi ÄR. Vi gömmer undan "problemet" och väljer än en gång att styras utifrån.
Om vi vill välja att styras inifrån så måste vi acceptera oss själva precis som vi är, med alla de reaktioner och känslor som dyker upp i livet. vår uppgift är bara att acceptera och notera "jaha nu upplever jag detta". Vi måste agera utifrån vår Genuina Vilja i stället för utifrån vad vi tänker och känner eller utifrån andras reaktioner på den vi ÄR.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar