Acceptans

Jag ser någon som tycks befinna sig där jag har varit förut. Jag tror mig veta hur hon har det, och jag vet en väg ur det.

Jag tror jag handlar i Kärlek när jag oombedd försöker få henne att se sig själv, Men det är inte Kärlek. 

Kärleken Vet att allt är precis som det ska vara, att hon befinner sig precis där hon ska befinna sig just nu.

Jag vet inget om vad hon upplever, jag vet inget om hennes historia eller vart hon är på väg.

Kärleken Vet, den vet var hon kommer ifrån och vart hon ska komma och den accepterar att hon har sin väg att gå.

Kanske är detta som jag ser i henne den trygghet som hon har valt för att alls orka, för att hålla smärtan borta.

Jag tror att jag känner hennes smärta, jag tror att jag kan lindra. Men det jag känner är min smärta.

Jag tror att jag vill hjälpa, men det enda jag vill är at slippa smärtan i mig.

Kärleken Vet. Den vet att hon måste hitta vägen själv, den ger henne fri att vara den hon är.

Jag kan stötta dig där du är om du vill ha mitt stöd. Jag kan visa dig vägar du kan gå om du vill ha vägledning.

Kärleken Vet att det är kontrollbehov om jag försöker bära dig, att det är manipulation om jag försöker leda dig.

Kärleken har inga förväntningar. Kärleken vill inte förändra. Kärleken kontrollerar inte.

Kärleken är Acceptans
Kärleken är Förändring
Kärleken är Frihet
Kärleken är Tillit