Text och bild lånad av Susanne Löfgren
Jag diskuterade det där med en vän som hälsade på mig i förrgår. Hon fungerar också så nämligen.
Olika stunder, dagar, perioder, befinner jag mig i olika sinnesstämningar! Vilket inte är det minsta konstigt. Tankar, känslor, drömmar och mål är sällan konstanta. De är föränderliga och förändras ofta med tiden! Å tur är väl det, så att vi människor kan lära oss och utvecklas t. ex!
För att ta ett av många exempel: De gånger jag varit i ett förhållande och den jag var tillsammans med sa "jag älskar dig" kunde jag inte säga det tillbaka på ett ärligt sätt somliga dagar, då jag inte befann mig i den sinnesstämningen. Ändå sa jag det för att "man liksom skulle".
Missförstå mig rätt, det är svårt att förklara. Klart jag älskade den där människan även den dagen. Men jag behöver liksom känna att jag ÄR i känslan just DÄR och DÅ! Att jag genuint kan känna att jag verkligen menar det när jag säger orden! Annars känns det fel.
Idag skulle jag inte fixa det. Därför känns det skönt med människor som är trygga i sig själva. Som liksom förstår det där!
Det är så viktigt att ge utan att förvänta sig något tillbaka! Det gäller såväl kärlek som annat i livet! Annars blir det lätt skuld/krav över det hela och jag tror inte det är bra. Inte för mig i alla fall..
Jag uppskattar verkligen att de människor jag har i mitt liv är så sköna på det viset! Jag glömmer ibland att svara på sms/mail/missade samtal t. ex, om jag pysslar med annat. Det är inget illa ment, det är bara för att jag är lite vimsig. Många av mina vänner är likadana och det är så skönt att det liksom är sådär enkelt!
Det är så det ska vara! :)
Många av de människor jag älskar, hörs jag inte med under längre perioder ibland. Det gör inget, det är inte vad det handlar om! Vi finns ju i varandras hjärtan hela tiden! :)
Å det är KVALITET som räknas - inte KVANTITET!
Jag har tidigare i mitt liv haft människor i min närvaro som plötsligt varit jättearga på mig och jag inte fattat någonting alls. Då har det rört sig om nåt obesvarat sms, eller att det "varit min tur att höra av mig" men för mig går inte sånt där på nåt slags schema liksom!
Såna där saker gör mig bara nervös och osäker, känslan av att behöva tassa på tå hela tiden. inte kunna vara sig själv.
Idag har jag inga såna komplicerade typer i min bekantskapskrets!
Idag vågar jag vara mig själv fullt ut och jag kan inte vara annat heller! Idag drar jag till mig människor som jag trivs med. Människor som jag verkligen kan vara mig själv med, med allt vad det innebär!
Det är så otroligt befriande och skönt! :-)
Det är så viktigt att verkligen mena saker när man säger dem tycker jag!
Känner att jag har lite svårt att formulera mig och förklara hur jag menar med detta.. men kanske är det någon som förstår lite hur jag menar iaf! ;)
[Susanne Löfgren]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar