http://sverigesradio.se/sida/play.aspx?ljud=3963538&t=2395
Vem är du vem är jag? Vet vi det någonsin? Kanske kan vi veta vem vi själva är men ofta, mycket ofta är det en bild av oss själva vi håller fram inför världen. Ju ärligare vi är mot oss själva desto sannare bild håller vi fram. Och sannast blir den väl när vi bara Är den vi är utan att hålla fram någon bild - "När vi ger fan i vilket intryck vi gör".
Den amerikanska sångerskan Janis Ian skrev sin första sång när hon var 12 år. Något år senare fick hon av två olika storheter i skivbranschen reda på dels (av den ena) "att du kommer aldrig någonsin att bli någon sångare men vi vill gärna anlita dig som låtskrivare" och (av den andre) "Du sjunger fantastiskt, och vi vill gärna ha dig som sångerska i vår grupp men dina låtar är skräp". Inom loppet av några veckor fick 13-14-åringen lära sig något som det ofta tar oss hela livet att förstå: Det spelar ingen roll vad du säger och gör folk kommer ändå alltid att ha sin egen uppfattning om det. Det enda du kan göra är att vara dig själv.
Svårast av allt är väl att acceptera när andras bild av oss fundamentalt skiljer sig från vår egen, då är det lätt att bli ivrig och börja försöka korrigera bilden. Men åter igen. Vi kan aldrig någonsin kontrollera den andres bild av oss.
Vi speglar oss i varandra, och varje bild är sann, men varje bild är också beroende av hur ytan på den spegel vi speglar oss i ser ut. Självklart är det lätt att känna igen oss själva som sanna när vi speglar oss i oss själva. Men också den bilden som speglas genom någon annans förväntningar och fördomar är sann. Det är deras sanning och den kan jag aldrig göra något åt.
Varje sanning är lika sann, för sanningen uppstår i det vi upplever, och det vi upplever är alltid sant... för oss själva... olika sanningar men Sanna.
Måhända uppstår det aldrig något möte om vi har olika bilder av varandra, men vi behöver heller inte Möta alla som vi möter. Och må hända är det i den gemensamma bilden av varandra som Möten uppstår, kanske är det enbart då som vi är beredda att se varandras bilder och låta upplevelsen breddas.
Vad är det då som gör det så svårt att tillåta andra att ha sin egen sanning om oss? Är det vår rädsla för att deras sanning om oss ska sprida sig till andra? Förmodligen är det så. Men åter igen, vad kan vi göra åt det?
Tänk om deras bild av oss också är sann, tänk om jag förutsättningslöst kan tillåta andras sanningar om mig att spegla sig i mig och kanske upptäcka ännu en liten bit av mig själv som jag ännu inte sett. Då blir min Sanning om mig fullständigare.
Janis Ian framför sin egen sång liksom hon gjort i
44 år trots andras sanningar om henne!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar