Idag publicerar jag en Vacker text ur min Älskade Vän Sanna Nova Emilias bok "Bara ett andetag bort" Så Vacker och berörande! ♥ Läs den!
Den blivande lilla Människosjälen stod precis i beredskap att beträda jordelivet och alla hennes nära själsvänner hade samlats för att ge henne kraft och mod inför resan. Även Livets Källa var där för att ge henne några sista vägledande ord.
«Det sägs att det ska finnas en mening med livet», sade den blivande lilla Människosjälen till Livets Källa «så vad är meningen med just mitt liv?»
«Du är en del av livet som upplever sig själv, så du kan välja vad helst du önskar uppleva, vara och uttrycka», svarade Livets Källa. «Du är allt som finns, allt som någonsin funnits och allt som någonsin kommer att finnas, så vilken del av ditt gudomliga jag önskar du själv få uppleva i ditt kommande liv?»
«Får jag välja precis vad jag vill?» undrade den blivande lilla Människosjälen.
«Ja», svarade Livets Källa «du är ett med alltet, du är alla sidor av det och alltet är ett med dig. Du är livet och du är ett med mig.»
«Ja», svarade Livets Källa «du är ett med alltet, du är alla sidor av det och alltet är ett med dig. Du är livet och du är ett med mig.»
Den blivande lilla Människosjälen funderade en lång stund innan hon svarade. «I så fall vill jag uppleva mig själv som oändlig glädje och kärlek!»
«Det är sannerligen en stor önskan och inte helt enkel att uppfylla» svarade Livets Källa. «Allt som finns är redan glädje och kärlek. Din själs essens är den största glädjen fullt uttryckt och på samma sätt som att du inte kan uppleva mer ljus då ditt öga redan är bländat av det starkaste ljus så kan du inte uppleva glädje när glädje är allt du är.»
Den blivande lilla Människosjälen såg vemodigt på Livets Källa. «Men hur ska jag då kunna uppleva den del av livets gudomlighet som kallas för oändlig glädje, om jag nu redan är detta?»
Framför den blivande lilla Människosjälen uppenbarade sig plötsligt ett ljus och i ljuset kunde hon se ännu en själ ta form och framträda allt tydligare inför hennes syn. «Du kan få uppleva den genom mig», sade den Nya själen.
«Men hur?» undrade den blivande lilla Människosjälen. «Hur?»
«Jo, jag ska ta form i en människokropp precis som du, jag ska möta dig i ditt nästa liv och göra någonting för dig som får dig att uppleva glädjens sanna essens och dess mångfasetterade dimension. När du ber om en upplevelse måste nämligen någonting som är dess totala motsats dyka upp i ditt livsrum för att göra din upplevelse möjlig. Jag ska bli ditt ena och jag ska bli ditt andra.»
Den blivande lilla Människosjälen såg förbryllat på den Nya själen.
«Men hur ska du, en del av den fullkomlighet som är Livets Källa, en del av den totala glädje och kärlek som är allt som finns, allt som någonsin funnits och allt som någonsin kommer att finnas, hur ska du kunna få mig att uppleva någonting annat än glädje? Det kan inte vara möjligt?»
«Oroa dig inte» sade den Nya själen lugnande «vi ska nog hitta på ett bra sätt. Jag ska komma till dig och jag ska ge dig livet. Jag ska skingra illusionens slöjor och lära dig att se. Jag ska komma till dig och lära dig om livet, om vad som är verkligt och sant. Jag ska ge dig den största tänkbara lärdomen och upplevelsen av den del av dig själv som du kallar för glädje och kärlek.»
«Det låter helt fantastiskt!» svarade den blivande lilla Människosjälen, «Jag är så innerligt tacksam att du vill göra det här för mig!»
«Det är därför vi finns till», svarade den Nya själen «för att göra upplevelsen av livet möjlig. För att göra det möjligt för livets oändliga medvetande att uppleva alla delar av sig själv. Vi är livets ögon. Vi är livets händer och fötter. Vi är hennes känslor och alla sidor utav dem. Vi är livets andetag. Genom illusionen gör vi upplevelsen av sanningen möjlig. Livets Källa – vår moder - insåg i tidernas begynnelse att utan det ena så kunde inte det andra existera. Att utan det vi inte är så är det inte heller möjligt för oss att uppleva det vi i sanning är, därför skapade hon oss. Allting förblir ingenting så länge det inte står i relation till någonting annat, så livet var tvunget att delas upp i små själsfragment, i delar av sin helhet, för att dessa skulle kunna mötas och relatera till varandra, spegla sig i varandra. Utan mörker är ljuset inte ljust och utan sorg är glädjen inte glädje. Om vi önskar uppleva en särskild sida av livet måste dess totala motsats infinna sig i vårt livsrum för att göra vår upplevelse möjlig. Den mest smärtsamma upplevelsen av livet rymmer därför också alltid den största gåvan. Men jag skulle vilja be dig om en sak…», sade den Nya själen.
«Självklart», svarade den blivande lilla Människosjälen «berätta vad jag kan göra för dig!»
«Jo, jag skulle vilja att i det ögonblick som smärtan känns som mest påtaglig, när du förbannar din upplevelse som allra mest, då vill jag att du minns vem jag egentligen är. Jag vill att du minns att jag är livets gåva till dig och att detta var ett val, ett beslut vi tog du och jag.»
«Det lovar jag», svarade den blivande lilla Människosjälen.
«Jag ska aldrig någonsin glömma dig. Hur smärtsam min upplevelse än må bli och vara så ska jag alltid minnas dig som den du är. En del av livets upplevelse av sig själv. Den som gjorde glädjen och kärleken möjlig…»
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar