Tidigare publicerat den 2/10-10 på Sigges radioteater
"Vi är inte mänskliga varelser med en andlig erfarenhet. Vi är andliga varelser med en mänsklig erfarenhet." [Pierre Teilhard De Chardin]
Jag tror att vi kan hitta svaret på många gåtor, lösningen på många problem och bekymmer i de raderna. Vi är inte vår kropp, vi är inte vår hjärna, vi är inte våra känslor. Vi är den som tänker, den som känner, den som vandrar i vår kropp, den som betraktar och upplever allt som sker i vårt liv.
Den andliga delen av oss, den vi ÄR, är förbunden med allt annat, vi är alla, och allt, ETT!
Kan jag veta att det är så? Nej det kan jag inte. Men jag kan se tecken som tyder på det, jag kan se all synkronicitet, som sker på ett otroligt magiskt sätt i våra liv, saker som händer som bara är det bästa tänkbara som kan hända, och... som jag själv eller ngn i min omgivning aldrig hade kunnat räkna ut lika bra. För mig tyder det på att allt hänger ihop. Jag kan möta människor för första ggn och det är som om vi har känt varandra hela livet, för mig tyder det på att vi är förenade på ngt plan. Vi kan vända oss till en "högre makt" vad vi än kallar den och be om hjälp och svar, och vi blir bönhörda. För mig betyder det att denna "Kraften"/"Energin"/"Gud" är allt som existerar, och vi är alla en del av den, ett med den. Jag kan inte veta att det är så, det är bara MIN tro. Jo jag kan veta att det är så för mig! Men jag kan aldrig veta att det är så för ngn annan. Det är ingen generell sanning, det är "bara" min tro.
Det intressanta är att om jag tror att det är så här då händer det en massa spännande saker: Om allt är ett, då finns det heller inget annat, och då kan det inte heller finnas några behov, för vad ska allt som finns kunna önska om inget annat finns. Och om det inte finns några behov, finnas det heller inte några krav, det finns ju inget annat än det som är att kräva, och det som är, det är ju. Och finns det inga krav eller behov, så finns det inte heller några misslyckanden, för vad är det vi ska misslyckas med? Kan vi inte misslyckas då kan vi inte heller bli dömda, eller fördömda. Och om allt är ett, då är vi aldrig ensamma, om allt är ett kan vi aldrig vara "fel" det finns ju inget annat att vara., det finns ingen brist, inget bättre eller sämre, Allt bara ÄR! Det innebär också att ingen någonsin skulle göra ngn annan illa, eftersom det är oss själva vi gör illa. Då finns det heller inte ngt hot för vem skulle hota oss, det finns ju bara Ett.
Fundera nu på vad du vill ha av livet, vad vi alla önskar oss mest av allt. Finns det ngt sådant? Jag tror det gör det, jag tror att vi alla önskar oss en Hållbar värld i Fred, Kärlek och Harmoni.
Är det en sådan värld vi har? Nej knappast, snarare verkar det som vi håller på att förgöra världen, i stort och smått, med miljöförstöring, krig, konkurrens, och osämja.
Alla de vanligaste uppfattningarna om livet, alla de vanligaste trossatserna, tycks skapa just detta. Vi tror att svenskar är bättre än utlänningar, att akademiker är bättre än arbetare, att kristna är bättre än muslimer, att arbetare är bättre än tjänstemän, att högerpolitik är bättre än vänsterpolitik, och tvärtom, liberaler är bättre än kommunister, män är bättre än kvinnor, vuxna är bättre än barn, kvinnor är bättre än män, människan är viktigare än allt annat levande, att staten har mer rätt än individen, att vi måste försöka göra karriär och samla på oss rikedomar, att fattigdom är bättre än rikedom, att vi måste döma och straffa för att förhindra brott, att vi måste kontrollera varandra för att inte bli lurade, att demokratiska stater är bättre än terrorister, att vi måste döda för att skydda oss, att andra har fel och vi har rätt, att vi har fel och andra har rätt, att vi måste göra våld på oss själva för att inte bli övergivna eller förlora jobbet......
Listan kan bli hur lång som helst, men ingen av dessa uppfattningar om livet har lyckats skapa den värld vi vill ha, tvärtom, så verkar vi vara närmare vår undergång än ngnsin.
Frågan är, skulle min tro här ovan kunna skapa den värld vi alla vill ha, jag vet inte, jag kan inte veta, men jag tror det. Jag tror vi skulle få en värld där vi Respekterade och Accepterade varandra och oss själva precis som vi är, vi skulle se oss alla som lika Viktiga och Värdefulla, även om vi för den skull inte måste acceptera alla beteenden och handlingar. Jag tror vi skulle få en värld där vi agerade utifrån Kärlek och Respekt både till varandra till allt levande och till själva Jorden.
Tänk om vi skulle ta och ompröva våra trossatser om Livet, så att vi får en uppfattning som gagnar livet i stället för att förgöra det. Men det kan vi ju inte, invänder du kanske, det vi tror det tror vi, det är bara så, och inget som vi bara kan ändra på så där. Men är du verkligen säker på det? Har du inte varit med om att du trott att en viss maträtt inte var god, men så har du efter många år provat och ändrat uppfattning, du har kanske trott att invandrare är på ett visst sätt, men så har du lärt känna ngn och ändrat uppfattning, Du har haft en uppfattning om "alla män" men så har du träffat en man som var annorlunda och ändrat uppfattning... osv, hela tiden ändrar vi uppfattning om det ena eller andra, stora som små frågor.
Men det går inte att bara börja tro ngt nytt så där, det blir bara "hittepå", invänder ngn. Ja sant, vi kan intellektuellt ändra vad vi tror är sant, men det måste bli en vetskap i hjärtat på riktigt för att vi ska kunna landa i vår nya sanning. Att komma dit är inte självklart, men genom att se att det vi trott på hittills kanske faktiskt inte gagnar det jag vill ha, att det kanske faktiskt är orsaken till att världen ser ut som den gör, och genom att öppna för att det kanske kan vara på ett annat vis, så har vi kommit en bit på vägen.
Be the change You want to se!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar