Straff och belöning (av Sanna Nova Emilia)

Text och bild lånad av Sanna Nova Emilia

Ska det vara stressfyllt

att ta det lugnt?

Ska det skapa panik och ångest

att göra ingenting?

Ska det fylla mig med skuld och skam

över min egen "oduglighet"

att bara vara i mig själv,

i mina tankar

i min kropp

i min upplevelse av att vara människa?

Jag sänder osynliga budskap till min kropp att bli sjuk

för att rättfärdiga för mitt skuldfyllda inre

att jag har rätt att finnas

bara för att jag finns

Att jag har rätt att njuta

bara för att jag lever

Att jag har rätt att sitta tyst

i min egen stillhet

utan att göra allt det som andra människor kallar för nytta

utan att springa tillsammans med de andra

i dessa vansinnets ekorrhjul

Jag ger min kropp kommandot att sluta fungera

för att rättfärdiga för mitt själv och alla andra

Att jag har rätt att sova hela dagen

Att jag har rätt att strunta i disken

Att jag har rätt att ligga och titta i taket hur länge jag vill...

Straff och belöning?

Behöver jag förtjäna belöningen av lugn och ro?

Behöver jag vara duktig och duglig för att få vila?

Eller kan det vara så att lugn och ro är min födslorätt

att det är min medfödda rättighet att få njuta av allt jag ÄR

utan allt jag GÖR?

Får jag släppa denna projiceringens skugga nu?

Över all den otillräcklighet som omvärlden speglade i mig?

Får jag släppa denna självpåtagna plåga nu?

Över all den otillåtelse som omvärlden upplevde i sig?

Kan jag nu välja att varken straffa mig själv

eller att belöna mig själv?

Kan jag nu välja att varken "piska mig själv" av dåligt samvete

eller att "unna mig själv" för att rättfärdiga mitt lidande?

Livet är varken ett straff eller en belöning

Livet bara är

Jag är

Jag finns för att jag finns

Och jag är tillåten att vara

utan att göra

Jag är tillåten att njuta

utan motprestation

Hur kunde jag glömma detta enkla och självklara?

Att jag är tillåten att leva lika fri

som jag föddes hit för att vara...

[Sanna Nova Emilia]