Ursprungligen publicerat den 11/11-10 på Sigges radioteater
Vi föds med en klart lysande diamant i vårt hjärta. Diamanten är vårt större Jag, vår Gudomliga del. Den lyser och skimrar av Kärlek, Glädje och Närvaro.
Som små barn så är vi Närvarande i Allt, vi Älskar allt vi möter, vi Älskar att upptäcka Världen runt oss. Det finns inget som inte är spännande och värt vår oförställda Nyfikenhet. Livet bara Är!
I Rädsla och missriktad välmening börjar vår omgivning att begränsa vår strålkraft, vårt Ljus. Vi får lära oss att det är fel att skratta för mycket och högt, att vara för spontan och rak, att Älska oförbehållsamt. Vi blir avvisade, bedömda och dömda. Varje gång vi begränsas på ngt vis blir som ett lager smuts som lägger sig på vår Diamants yta, och minskar strålkraften, vårt Ljus.
Vårt Ljus är det samma som vår Livskraft, som Livet i oss. Varje lager smuts, varje begränsning, gör oss mindre Levande. När vår Livskraft begränsas, så får vi allt svårare att fungera. Våra Känslor begränsas och kommer inte ut. De fysiska funktionerna i vår kropp, stannar av, de slutar flöda med samma kraft.
Kroppen är ett fantastiskt självläkande system. Den vill bara vara frisk och fungerande. Vi bombarderas ständigt av bakterier och virus, misstag sker i celldelningen som får cancerceller att skapas. Men allt sådant klarar kroppen av, när den är fylld av Livskraft. Alla "hot" mot vår fysiska funktionalitet avvärjs. Ngn gång drabbas vi av en infektion, vi blir kanske förkylda, det betyder att det kommit en nysorts virus, som vårt immunförsvar behöver lära sig att känna igen. Och på ngn vecka så är det nya "hotet" avvärjt och vår kropp har blivit starkare.
Hela tiden andas våra celler, det finns ett utbyte av syre, näringsämne, och signalsubstanser. När vår Livskraft begränsas, så stängs en del av våra celler för detta nödvändiga utbyte. Barnet kanske får Lära sig att det inte ska visa ilska, då stängs en del av våra celler, ilskan stängs inne i cellerna och ett cellminne har uppstått, celler som inte "andas" fullt ut har uppstått. Cellen kopieras med detta minne kvar, och så småningom så fungerar ngn del av oss allt sämre och det yttrar sig som sjukdomar.
För att åter bli som ett barn med Kärlek, Glädje, Närvaro och en fungerande kropp behöver vi hitta in till vår Diamant, vi behöver rensa bort varje lager smuts. Det kan vara som att skala en lök, med lager på lager, och mkt tårar innan vi hittar in till vår Lysande kärna, vår Diamant. Det kan vara en kamp, med mkt smärta när vi ska ta bort smutslagret.
Men vi behöver inte kämpa mer än den kamp som kommer till oss. Livet vill bara Leva, Livet vill bara Lysa Klart. Vi behöver inte leta efter smutslagret
på diamanten, det kommer till oss. Varje möte som inte flödar, varje sjukdom eller krämpa, varje jobbig känsla, är ett lager smuts som visar sig för oss. Alla våra "bekymmer" är gåvor som visar på ett smutslager som hindrar Livet i oss att stråla klart. Ju mer närvarande vi är, ju mer vi bara Är, desto mindre tror jag att kampen blir. Liksom Livet i oss fixar varje sjukdom, om det får arbeta obehindrat, så tror jag att Livet hjälper oss att fixa varje smutslager om vi låter det flöda.
Min stress är kanske helt enkelt Livet som visar mig att nu har jag kommit in till ett nytt lager smuts som jag är redo att skala bort. Min stress blir en gåva som hjälper mig att Lysa klarare. Jag behöver inte kämpa, jag behöver inte leta efter orsakerna. Det enda jag behöver göra är att se den, låta stressen "sitta i knät" och ge den Kärlek, Låta min Diamants Ljus Lysa på den. Då kommer Ljuset själv att skala bort rädslan och smutsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar