Tro igen

Tidigare publicerad den 13/11-10 på Sigges radioteater

Nu ska jag skriva om tro igen. Då tänkte jag genast att en del kommer att tycka att tro ska man inte prata om, det är ngt personligt som är upp till var och en. Och andra kommer att tycka att jag hädar. Men så insåg jag att det är jag som tycker det. Jag har präglats av att jag växte upp med: "Prata gärna om din tro, men prata om ’rätt’ tro!" Och eftersom min tro inte var "rätt" så valde jag att göra den till min ensak och ngt hemligt.

Idag förstår jag att jag måste prata om tro. Om jag vill vara Sann så kan jag inte förtiga den viktigaste delen av den jag är. För så är det. Det vi tror på gör oss till den vi är.

Och även om vi inte bekänner oss till ngn tro så har vi en tro om livet och döden, om vad som är rätt och fel. Den girige tror på brist, den hjälpsamme kanske tror på kärlek, men kan likväl tro på att man måste vara duktig och god, osv. Allt det vi är och gör präglas av vad vi tror på. Och vad vi gör präglar i hög grad den värld vi lever i, så vill vi ha en annorlunda värld behöver vi ompröva det vi tror på.

Självklart måste vår tro vara ngt personligt, ngt vi definierar själv, det ligger i själva ordet "tro". Men hur många av de som kallar sig "troende" har verkligen sin egen tro? Väldigt många följer lagiskt ngn lärare eller ngn helig skrift, och dess uttolkare. Oftast både med bitar som känns bättre och bitar som känns sämre. Naturligtvis ska vi låta oss inspireras av lärare, heliga skrifter och annat. Men både nedtecknarna och uttolkarna är människor precis som du och jag, människor som ibland är mer och ibland mindre inspirerade av sitt Gudomliga jag precis som du och jag.

Texterna är också nedtecknade i en annan tid, med en annan kultur och kunskap, orden är riktade till dåtidens människor och förstods kanske på ett sätt, som för oss blir obegripligt, utifrån deras kultur. Vi måste tolka dem utifrån vår tid och vår kultur. Ofta är de ryckta ur sitt sammanhang, t ex delar av en brevväxling där vi bara har den ena sidan av samtalet.

Knappast ngn vill väl idag följa skrifterna till punkt och pricka. Så vem avgör vad som är sant i läran, vem avgör hur texten ska tolkas? Det måste vi själva göra om vi vill ha en personlig tro. Vad känns bra, vad känns fel?

Inspirerad av ett samtal igår och av min vän Filosfias idé. Så tänkte jag roa mig med att iaf ibland göra min tolkning av söndagens evangelietext. Inte därför att jag är eller önskar mig att vara kristen eller ingå i ett kristet sammanhang. Utan därför att hela västvärdens kultur är djupt präglad av bibelns ord och tolkningar av dem. Vår politik, vår ekonomi, vår skola, vår sjukvård etc är i stor utsträckning formad utifrån bibeltolkningar. Och därför att mkt av det som vi ser som problem i vår värld inte kan lösas utan att vi omtolkar bibelns ord.

Tänk så annorlunda världen skulle se ut om påven och andra religiösa ledare reste sig och sa, "Vår väg till gud är bara en av flera vägar till gud, vill du ha stöd på din vandring av oss, så är du välkommen, men du måste följa den väg som känns rätt för dig!"