Dikt av Camilla Hellstadius
Rummet var kallt och grått,
fuktigt och vått.
Kylan trängde in i mitt kött,
glöden i elden hade dött.
Dörrarna runt omkring mig var stängda,
nycklarna till dem var bort-slängda.
Mitt hjärta värkte av sorg,
jag var inlåst i min egen borg.
Tårarna hade ebbat ut,
energin var borta, helt slut.
Jag tynade sakta bort,
livet hade blivit allt för kort.
Livet rann ur mig i rasande takt,
jag ropade efter min själavakt.
En ljusslinga trevade sig ned,
och plötsligt fanns det brinnande ved.
Värmen spred sig i min kropp,
jag reste mig sakta och fick hopp.
Hasade mig till dörrarna trevande,
öppnade och allt kändes genast levande.
Dörrarna hade varit olåsta hela tiden,
det var bara som jag gick igenom den inre striden.
♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar