Åt den som har...

Det är tidig vår och snart är det dags att sätta potatisen. Sten har bekymmer. Förra årets skörd blev inte så bra, det kom alldeles för lite regn under säsongen. Trots att familjen har snålat hela vintern och ofta gått hungriga har alla potatis gått åt så Sten har inga potatis att sätta. Som tur är har kon fått en kalv, den borde han kunna byta på marknaden mot de 2 säckar potatis som han behöver.

Tidigt på morgonen på marknadsdagen leder han iväg kalven mot marknadsplatsen. Väl där går han till Tore som är traktens storbonde, av någon anledning har Tore tillskansat sig mycket mer mark än alla andra på bygden. Sten försöker byta kalven mot potatis, men han får reda på att Tore bara handlar mot silverpenningar, potatisen kostar 5 uns per säck. Sten har inga silverpenningar. Under förmiddagen går han runt bland de andra bönderna på marknaden men alla handlar bara mot silver.

Tore står och följer Sten med blicken och när solen står högst på himlen går han fram till honom och undrar om han vill sälja sin kalv, han erbjuder honom 5 uns silver, vilket är ett dåligt pris men kalven är ju trots allt bara några veckor och måste äta gräs hela sommaren innan den blir värd något. Sten säger förtvivlat, "Men det räcker ju bara till hälften av de potatis som jag behöver!". Mer än så säger sig Tore inte kunna betala, så då blir det ingen affär. "Men varifrån ska jag få resten av potatisen", frågar Sten, "mina barn kommer att svälta i vinter om jag inte sätter 2 säckar potatis". Eftersom Sten är en duglig karl och duktig bonde så lovar Tore att låna honom penningarna. Går allt väl kommer Sten att kunna skörda 15-20 säckar potatis, då kan han sälja lite och betala tillbaka 5½ uns silver, lite vill ju Tore ha för att han ställer upp och hjälper Sten. Sten gillar inte att skuldsätta sig men vad ska han göra. Han får sina potatis och Tore får kalven och en skuldsedel.

Sommaren går och trots att Sten gör allt som står i hans makt, och trots att vädret är bra så är gud inte nådig detta året heller, när hösten kommer blir skörden bara 12 säckar. Det kommer att bli kärvt med maten också i vinter men att betala skulden är en hederssak så när nästa marknadsdag kommer lastar Sten 1½ säck potatis på kärran. När Sten kommer till marknaden går han till Tore för att sälja sin potatis och betala skulden samt få ett par silverpenningar till annat som han behöver på gården. Men nu får han veta att potatisen bara inbringar 3 uns per säck, ska han bli skuldfri får han allt komma med en halv säck till och då får han dessutom ett halvt uns silver över. Sten frågar runt men ingen annan vill betala bättre, så vad har han för val.

Från den dagen sover Sten illa, stora delar av nätterna ligger han vaken och vänder sig medan han grubblar. Magen knorrar ständigt eftersom Sten inte äter mer än barnen, inte ska de behöva lida för att han misslyckas som bonde.

När nästa vår kommer finns det ingen sättpotatis...