Ska du finna en måste du möta tusen åter tusen

Varför är man inte en vanlig människa med volvo, vovve, villa och barn, som nöjer sig med att jobba, grilla på sommaren, styla hemmet, titta på TV, bjuda hem några vänner då och då och prata om sport, TV-program, jobbet osv. Varför hyser jag inte drömmar som att köpa en husbil, eller åka på en flashig utlandssemester.

Och aldrig någonsin se på mig själv och vad som sker i mig.

Så mycket enklare allt hade varit.

Då hade jag vetat att jag snart skulle möta en ny kvinna som jag kunde tycka om, någon som hade samma intressen som jag, samma drömmar. Någon som var söt och som man kunde umgås med.

Varför kunde jag inte åtminstone tro fanatiskt på änglar, healing, medialitet, eller varför inte kyrkans gud.
Drömma om en karriär som healer, coach, kursledare, författare av självhjälpsböcker eller något sådant, Åka runt på mässor, hålla kurser ta emot klienter och diskutera vilken färg på healingen som är den bästa.

Och aldrig någonsin se mig själv, för allt är energier och bara jag tänker ljus och sätter skydd (på det enda rätta sättet) så blir det bra igen.

Då hade det funnits mängder av kvinnor som hade avgudat mig och gärna blivit min partner. Någon som trodde som jag eller som kunde dyrka mig, någon som jag kunde tycka om och dela livet med.

Eller jag kunde ju iaf vara vegetarian och envis självhushållare, slita med jorden varje dag, kanske ha en ko att mjölka, bygga ett nytt bättre växthus. Diskutera gifter och kemikalier i maten som vi äter och storfinansens hemliga diktatur.

Och aldrig någonsin se mig själv för allt blir nog bra om jag bara ändrar min diet lite grann, slutar att använda något annat salt än himalayasalt, och äter mera bönor och mindre kål. Kanske borde man sälja traktorn och skaffa en häst för det är nog avgaserna som ger mig huvudvärk.

Då skulle jag kunna hitta en söt likasinnad kvinna som jag kunde tycka om, som kunde sträva vid min sida, mala säden för hand och väva korgar av vidjor att skörda maten i. någon som jag som tror på morötters magiska kraft.

Men så är det ju inte jag vill möta en kvinna som vågar möta sig själv, se sina sår och möta sina rädslor, Någon som vågar känna alla känslor och som drömmer om ett enkelt liv utan att för den skull vara religiös med det. Någon som tycker om naturen och stjärnhimlen över våra huvuden. Någon som kan och vågar diskutera livets största hemligheter utan att behöva en bok att läsa ur hur allting är. Någon som jag kan Älska.

Var finns hon? Det känns verkligen som att leta efter en nål i en höstack. Av alla människor jag mött så är det bara två som varit i närheten. Och visst vi behöver inte vara lika i allt, men om jag har mött 10 som jag skulle kunna leva med så är det max, och så var det ju det där med attraktionen...

Känns rätt hopplöst måste jag säga, inte precis "förlorar du en så står dig tusen åter" snarare "ska du hitta en så måste du träffa tusen, åter tusen"

Nåja hon dyker väl upp en dag?