Jag har trott att antingen måste vi fortsätta att bygga vår relation eller så måste jag sörja för att kunna gå vidare,
Jag har trott att jag blir helt handlingsförlamad av väntandet, att jag inte kan ha fokus på något annat, att jag inte kan göra något.
Jag har trott att jag antingen måste vara kvar eller släppa taget, släppa taget ville jag inte och vara kvar visste jag inte om det fanns.
Jag har trott att processen kommer att pågå tills jag har mött allt jag ska möta, sen kan jag gå vidare på ena eller andra viset.
Men sanningen är att jag måste ingenting, jag kan bara vara i det som är här och nu...
Livet behöver inte stå stilla bara för att jag inte vet hur detta ska sluta. Det hjälper inte att jag sitter och väntar avgörandet kommer inte snabbare för det.
Vi måste inte bygga vår relation nu, det kan vi göra när som helst.
Jag måste inte sörja nu, sorgen kommer när den kommer och jag tror att jag redan sörjt en hel del.
Jag behöver inte bli handlingsförlamad, det är bara något som jag har hittat på, jag kan ju lika gärna gå vidare i vardagen medan jag väntar.
Jag behöver inte vare sig hålla kvar eller släppa taget, Jag hittar tillbaka när som helst ,fast till en annan plats där nuet är, och släppa taget kommer jag att göra lite och lite under tidens gång, om det är det jag måste göra.
Jag behöver inte vara i denna processen hela tiden, processerna kommer när det är dax för dem, i sinom tid.
Jag möter Livet och mig själv hela tiden med eller utan denna processen.
Jag måste ingenting, Jag kan bara vara i det som är här och nu. I full Tillit till att det blir precis som det ska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar