Det enda av värde

Det finns bara en enda resurs som vi kan tillgodogöra oss, och det är frukten av vårt arbete. Inget annat kan vi tillskansa oss utan att tära på någon eller något annat.

Ur det perspektivet så finns det bara en enda resurs som kan göra ett land rikt och det är människor.

Likväl så pratas det mycket om idag att vi inte har råd med än det ena än det andra.

Vi har inte råd med en mänsklig vård av de gamla vars arbete en gång skapade oss de förutsättningar vi har i dag. Detta trots att det finns många arbetslösa (outnyttjade resurser) som skulle kunna bidraga med sitt arbete och göra vården bättre samtidigt som det skulle göra landet rikare.

Vi har inte råd att ta emot flyktingar, trots att fler människor i landet är det enda som kan bidra till att göra landet rikare.

Vi har inte råd att gå i pension medan vi fortfarande i någon mån kan njuta av ålderns höst, i stället ska vi gå kvar på de jobb som finns samtidigt som ungdomarna går arbetslösa. Blir inte summan ekonomiskt den samma oavsett vem som arbetar? det är ju lika stor resurs som vi tillgodogör oss!

Vi har inte råd att ta hand om våra sjuka så att de en dag åter igen kan bidraga till våra gemensamma resurser, i stället tvingar vi dem att gång på gång återuppta arbetet innan de är återställda, tills vi sugit ut sista droppen, och källan har sinat för gott, och detta trots alla outnyttjade resurser (arbetslösa) som skulle kunna få bidraga med sitt arbete i väntan på tillfrisknandet. Summan på pluskontot blir ju den samma, samtidigt som en resurs inte förstörs.

Vi har inte råd med tillräckligt med personal i skolan för att våra barn ska kunna förädla den resurs som de är, i stället försöker vi "piska" kunskapen i dem med ständiga prov och tester, allt medans det finns massor med nysvenska akademiker som utför ett underkvalificerat arbete om de ens har något.

Vi måste sluta se pengar som en egen storhet med ett eget inneboende värde och i stället värdera den resurs som varje människa är.