För första gången i mitt Liv sörjer jag en nära anhörigs bortgång. Och det är en sådan Gåva! Jag är så Tacksam att jag kan sörja. Att jag kan gråta och tillåta mig att vara i det som Är! Men allra mest är jag Tacksam och Glad för den far jag haft, Glad att han fick ha det bra till slutet. glad också för hans Kärlek och min Kärlek till honom. Tacksam för alla fina vänners stöd. Jag är också Tacksam för alla Gåvor som Upplevelsen för med sig.
För första gången tror jag att jag förstår fullt ut, vikten av att Se andra Där de Är utan att låta bilden färgas av våra egna solglasögon. Att ta av solglasögonen och fråga: "Hur är det?" och sedan verkligen lyssna på svaret utan att tolka eller döma det.
Hur många gånger har jag inte varit där, mött någon i en situation, som jag tror mig ha upplevt samma och utifrån det har jag redan bestämt att den andre upplever det på samma vis som jag. Hur många gånger har jag inte sett någon annans Liv och tyckt "vilket tråkigt liv!" bara för att jag skulle upplevt det som tråkigt om det varit mitt Liv.
Men så är det ju inte. Min Upplevelse är Min och Din Upplevelse är Din! och Jag kan inte veta något om Din Upplevelse med mindre än att jag Lyssnar när du berättar om den, då kanske.
Jag ser det så tydligt nu. Många är de som vill visa sitt deltagande och Finnas för mig där jag befinner mig nu. Alla gör det av äkta Kärlek och nästan Alla respekterar mig precis Där Jag Är. Men ett fåtal tror sig veta vad jag Upplever, utan att ens ha frågat, talar om för mig vad jobbigt och tungt det är för mig, eller att jag ska släppa sorgen och fokusera på Glädjen och Kärleken. Jag är Tacksam också för deras Kärlek, för jag ser att det är Kärlek de uttrycker, men de har fel i sin tolkning av var jag befinner mig. De ger mig Kärlek men de Ser mig inte för de har sina solglasögon på.
Sanningen är den att det är inte alls jobbigt och tungt, Jag Upplever enbart Tacksamhet, Kärlek, Glädje och Sorg. Och Sorgen jag Upplever är inte tung, den är en del av Kärleken. Den är inte heller något som jag vill släppa. Det enda jag vill är att Leva och Känna precis det jag Känner Här och Nu, gärna med din stödjande hand i ryggen och gärna med din famn att landa i när jag behöver det, men snälla berätta inte för mig vad jag ska uppleva, se mig hellre där jag är!
Denna upplevelse får mig också att förstå att det är dags att sluta döma andras Liv, Jag vet inte hur de Upplever det! Den lär mig att i stället lyssna uppmärksamt och försöka Se dem där de är, utan solglasögon och i respekt.
Stort Varmt tack för allt deltagande, all Kärlek och Allt stöd!
♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar