Öva att segla på Livets hav

"Ett skepp är tryggast när det ligger i hamn, men det är inte vad ett skepp är byggt för."
Ur Pilgimsresan av Paulo Coelho

Visst kan vi ha vår båt i hamnen och bara ta ut den när det blåser mild bris och solen skiner. Det blir behagligt och bekvämt, men kommer vi att uppleva extas? kommer vi att känna oss maximalt levande? Och vad händer om det plötsligt blåser upp till storm, klarar vi att ta oss i land då eller går vi under? Kan vi lära oss att segla om vi aldrig prövar friska vindar?

Kanske tryggast att stanna på land! Kanske bäst så! Men Lever vi då? Får vi uppleva Glädjen och Friden? Får vi Uppleva något överhuvud taget?

När känner vi oss mest Levande? När Upplever vi Livet mest? Vad är det som får oss att Känna oss Levande?

Jo våra Känslor!

Ett litet barn Vet detta. De är i sina Känslor hela tiden, ena stunden sitter de och gråter i vårt knä, ledsna för att en leksak gått sönder, i nästa stund har de glömt den trasiga leksaken och springer skrattande ikring och leker med en annan leksak. Barnen är Levande hela tiden.

Jag tror att vi alla sedan vi var barn har fått lära oss att stänga av våra Känslor bit för bit, en efter en. Sakta men säkert drar vi båten upp på land. Bit för bit. Sakta men säkert slutar vi Leva. Bit för bit. Vi pallar upp båten och bjuder några vänner på middag i sommarkvällen i båten fast på land, tryggt och behagligt, alldeles Fantastiskt LAGOM! Men TRÅKIGT!

Tänk om det fanns knappar för alla olika känslor, så vi kunde slå av och på, uppleva bara de känslor som vi är trygga med. Stänga av Ilskan, Sorgen, Besvikelsen.... och slå på Glädjen, Kärleken, Lusten... Men så funkar det ju inte, stänger vi av en Känsla så stänger vi av alla, Behagligt känslolösa, men grått och trist!

Kan vi vara riktigt glada om vi inte kan vara ledsna? Kan vi vara riktigt lugna om vi inte kan uppleva oron? Kan vi segla i kvällsbrisen om vi inte behärskar att segla i stormen?

Jag tror vi behöver återerövra barnet i oss, vi behöver träna oss att vara i våra Känslor. Vi behöver träna oss att segla på våra känslors hav i alla väder. Vi behöver träna oss att Vara Levande!

Hur mycket Rädsla kan vi Uppleva utan att fly?
Hur mycket Glädje kan vi Uppleva  utan att känna oss tramsiga?
Hur mycket Sorg kan vi Uppleva utan att stänga av?
Hur mycket Besvikelse kan vi Uppleva utan att sluta Drömma?
Hur mycket Frid kan vi Uppleva utan att bli rastlösa?
Hur mycket Kåthet kan vi Uppleva utan att få orgasm?
...
Hur mycket Liv kan vi Uppleva utan att sjunka ner i en behaglig soffa och förmå ingenting, inte ens njuta av den sköna soffan mot vår kropp?

Känslorna är Livet som strömmar genom oss, hur långt kan vi segla på dem utan att drunkna i dem eller snabbt fly upp på land?

Hur mycket vågar vi Älska utan att säga "Det räcker nu!", "Hit men inte längre!"? Varför inte Älska fullt ut? Och om det brister, om vi blir ledsna och besvikna, So what! Det är också Livet, bara en annan Upplevelse, bara en plötslig storm på vårt still hav, en storm som hjälper oss at våga Älska ännu mer!