Här sitter vi var och en i vår ensamhet.
Somnar ensamma varje kväll med vår ångest
Över att inte duga, att inte vara något till
Ingen för någon
Ratade av alla och ratande alla.
Inte ens för oss själva.
Vi dömer allt och alla.
Vi dömer oss själva.
Letar fel och brister.
Letar efter det som ska göra det omöjligt
Att finnas tillsammans med varandra.
Bara vara och låta vara.
Vaknar lika ensamma på morgonen
Äter vår ensamma frukost.
Fria från besvikelse
Fria från krav och förväntningar.
Men ensamma.
Kanske har vi för mycket förväntningar
Kanske är vi för rädda för krav
För rädda för att bli sårbara
För rädda för besvikelser
För rädda för att Älska
Vad vi alla vill är att bli sedda
Och accepterade som vi är.
Men ser vi och accepterar vi
någon annan som de är?
Ska det vara så svårt
Att acceptera och Älska någon som den är
Ska det vara så svårt
Att acceptera och Älska oss själva som vi är
Bara vara och låta vara
Tillsammans
Utan förväntningar
Och utan krav
Utan fel
Och utan brister
Bara Se den andre som den Är
Bara Acceptera den andre som den Är
Bara Älska den andre som den Är
Bara Se oss själva som vi Är
Bara Acceptera oss själva som vi Är
Bara Älska oss själva som vi Är
Vi behöver varandra
Men behöver vi förväntningarna
Behöver vi våra krav.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar