Gör det ändå!

Vi möter någon som vi Harmonierar med. Efterhand som vi lär känna varandra så hittar vi fler och fler positiva sidor hos den andre. Kanske är det hans Själ vi ser, vi kan se den för att den Harmonierar med vår egen. Kanske blir vi "förälskade" och börjar idealisera den andre. vi skapar allt vackrare bilder och förväntningar och glömmer bort att vi alla har flera sidor. Ju mer hon blir "vår bild av henne" i oss, desto större risk att vi en dag blir besvikna. Så en dålig dag, en dag när hen inte är i kontakt med sitt Gudomliga Jag, ett förfluget ord, en replik i ett drama.

Vår vackra bild faller ner från sin pelare och går i tusen bitar med ett KRAS, och vi bestämmer oss för att aldrig mer lita på den andre. Är det klokt? Ja så klart så finns det ingen som är ofelbar, vi kan aldrig lita på någon, för alla har vi dåliga dagar, all förlorar vi ibland kontakten med vårt Gudomliga Jag.

Men gör det ändå! Tilliten har inget med någon annan att göra, det handlar om att veta att vi alltid får vad vi behöver, att allt är precis som det ska, att veta att hen alltid gör sitt bästa med de förutsättningarna hen har just NU och att om vi tittar bland skärvorna så hittar vi en gåva till oss. Också i det som ser fult ut kan vi om vi tittar närmare finna skönhet. Om vi inte gör det ändå så blir det svårt att hitta gåvan. Bakom den spruckna ytan finns samma vackra Själ kvar så...

Gör det ändå!