Nuets Sång (av Sebastian Andersson)

En vacker dikt av Sebastian Andersson

Tidigare har jag sökt dig i ensamheten

Och i den saliga tystnaden

För din röst var likt ett naket stearinljus

Vars låga piskades av orons vindar

Men en viskning

Kan inte väcka den som slumrar djupt

Förlorad i den jordiska drömmen

Så jag ber dig nu

Låt din röst göra sig hörd

Låt den vara åskan som mullrar

Högt nog för att överrösta tomhetens eko

Låt den vara som en jordbävning

Som skakar om även mina djupaste rötter

Låt den vara klar som det skarpaste ljuset

Det ljus som får även solen att framstå som en skugga

Låt den bränna till aska

Allt det som var

Och låt den vara som vinden

Som sprider askan till intet

Låt den vara helheten

Som omfamnar

Även det som inte ännu är helt

Låt den smälta tårarna av is

Och genomborra stenen i mitt hjärta

Jag ber dig

Låt den uppfylla mig

Hela mig

Med sin allomfattande kärlek

Så att till slut varje cell och minsta partikel

Skriker ”jag älskar dig” till alla de andra

Låt din röst

Bli min sång

Så att vi tillsammans

Med en och samma stämma

Kan sjunga livets stora sång

Så jag ber dig

Låt den tiden vara Nu

[Sebastian Andersson]