Sitta i knät

Igår blev jag plötsligt väldigt ledsen utan att veta varför. För mig är det stort. I många år saknade jag kontakt med mina Känslor. Idag känner jag dom och jag är Tacksam för det, men det är inte alltid så lätt att veta vad de handlar om, kontakten är fortfarande inte helt självklar.

Mina känslor är försiktiga, vet inte riktigt om de får finnas. Försynt tittar de fram, beredda att gömma sig direkt om de blir avvisade.

Idag låter jag dom finnas. Jag behandlar dom som små rädda barn. Låter dom sitta i knät. Är i dom utan att pusha dom och utan att avvisa dom. De får bara sitta i knät tills de känner sig trygga och börjar berätta vad de har på hjärtat. Att låta dom sitta i knät innebär att jag bekräftar dom. Talar om för min omgivning att de finns. Bara så.