Var Ärlig och Sann

Tidigt fick jag lära mig att inte ljuga med orden, att vara Ärlig med orden. Jag minns inte riktigt varför jag skulle vara Ärlig, men det var troligtvis en kombination av att jag fick veta att föräldrarna och gud tyckte att jag var fel om jag inte var Ärlig och att jag skulle skämmas om jag inte var det. På ngt vis fick jag i alla fall veta att jag skulle uppleva mig som fel om jag ljög.

Lika tidigt fick jag lära mig att inte vara uppriktig med mina Känslor och den jag Var. Även här handlade det om att jag fick uppleva mig som fel om jag visade vissa Känslor och mitt Sanna Jag. Följden blev att samtidigt som jag inte visade vem jag Var så upplevde jag ändå att den jag Var och vad jag Kände som fel.

Jag tror att de flesta av oss har liknande lärdomar och upplevelser med oss från vår uppväxt.

De vi har blivit är de vi inte Är.

Alltså går det ikring en massa människor som inte  är de de Är och möter an massa andra människor som inte heller är de de Är. Egentligen är det inte Vi som möter varandra utan det är en massa präglingar, inlärda beteenden, mönster och roller som möts.

Men vi då? Var finns vi? Finns vi överhuvud taget? Uppenbarligen så finns vi eftersom vi just nu sitter här och läser detta. Men vet vi vem vi Är? Kan vi alls veta vem vi Är när vi aldrig visar oss? Och hur ska vi kunna vara Stolta över oss själva, hur ska vi kunna Älska oss själva när vi inte vet vem vi Är?

Det finns ett enkelt sätt att avhjälpa problemet. Ett enkelt beslut:

Att alltid, alltid vara Ärliga och Sanna och att aldrig, aldrig gömma oss!

Då kan vi Leva som de vi är ämnade att Vara, då kan vi vara i vår fulla Kraft!