Tidigare publicerad den 1/11-10 på Sigges radioteater
"Den stora tragedin är inte de onda människornas brutalitet, utan de goda människornas tystnad." [Martin Luther King Jr.]
Nu tror jag inte på "Ont" och "Gott", på "Rätt" och "Fel" osv. Men inspirerad av ett par diskussioner efter gårdagens Ränteinlägg och fredagens Kärleksbombning, kom jag att tänka på Martin Luther Kings ord. Själv skulle jag uttrycka det annorlunda:
'Den stora tragedin är inte att en liten klick av världens befolkning på olika sätt trycker ner de svagaste, utan att hela "den grå massan" låter det ske!'
"Medelklassen" röstar fram en regering som trampar på våra svagaste grupper, "köpta" av ett jobbskatteavdrag, samtidigt som de "gnäller" över sjukförsäkringssystemet och matar de rikaste med en massa räntepengar. Det enda som väcker upprörda känslor är om "fel" människa röstas ut ur Robbinson, eller Idol, om domaren i senaste fotbollslandskampen dömer "fel", eller om ett barn blir bortförd och mördad i vårt land. Men de gör inget på riktigt. Varför är det så?
Don Miguel Ruiz, skulle kalla det "domesticeringen".
Det är inte så att den stora massan är lata, fega eller ansvarslösa och uppgivna utan en anledning. Vi fostras att likriktas från början till slut. Som barn får vi veta att vi ska göra, bete oss och tro på ett visst sätt för annars är vi inte bra, vi duger inte. Vi får lördagsgodis om vi håller oss tysta och lugna i affären när mamma eller pappa handlar. Vi får sitta och titta på en massa billig underhållning på TV för föräldrarna orkar inte engagera sig och spendera tid med barnen efter 40 timmars arbetsvecka, och med arbetet för att hemmet ska se "bra ut" med senaste badrumstrenden.
I skolan får vi lära oss en massa "baskunskaper", räkna, läsa, skriva etc utan att förstå vad vi ska ha dom till. Vi får lära oss en massa fakta om hur världen ser ut i dag, och hittills har sett ut, Sedan får vi veta om vi är godkända eller icke godkända för att passa in i den världen. Vi får återigen lära oss att vi ska göra, bete oss och tro på ett visst sätt för annars blir vi inte godkända.
Vi bombarderas med en massa reklam om vackra saker, härliga resor, vad som får oss att se bra ut etc. Varvat med en massa såpor och serier som säger att du ska konkurrera och tävla, gärna med ditt utseende, eller din utstrålning. Vi får reda på hur vi ska göra, bete oss och tro för att inte bli förlorare, vilka prylar och resor vi bör ha och göra, hur vi bör se ut för att inte bli förlorare.
Media, skildrar också en massa krig, orättvisor, miljökatastrofer och brutalitet i världen. Men det får oss bara att känna oss maktlösa. Var finns skildringarna om vad vi kan göra i den "lilla världen" närmast oss, där vi kan göra skillnad? Vi går förbi barnen som driver på gatorna, missbrukarna och de hemlösa på väg för att köpa den bästa plattTVn utan att se dom. Ngn annan får ta hand om dom.
Masskulturen trummar in budskapet att du måste hitta den rätta partnern för att bli lycklig, och för att göra det så måste du vara vacker, och vältränad. Och vi går till gymmet, och till skönhetssalongerna och klädbutikerna för att kunna möta den rätte. Samtidigt som teater, musiker och konstnärer av alla slag har svårt att få sina arrangemang att gå ihop, för alla sitter hemma och tittar på "Bonde söker fru"
Ingenstans får vi lära oss att vi är värdefulla, viktiga och duger precis som vi är, ingenstans får vi lära oss att vara oss själva, tänka själva och ta ansvar själva, för stort som smått i vår omgivning. Ingenstans får vi lära oss vad vi kan göra för att påverka och förändra. Ingenstans får vi lära oss att vi Alla är Ett och att vi Alla är lika viktiga för varandra såväl människor, som djur, växter och hav, ingenstans får vi lära oss Kärlek, villkorslös Kärlek.
Föräldrarna lär inte ut det. Skolorna lär inte ut det. Media lär inte ut det. Reklamen lär inte ut det. Det ekonomiska systemet lär inte ut det. Masskulturen lär inte ut det. Religionen lär inte ut det.
Vi själva, Du och Jag, måste lära ut det! Det är vårt största ansvar, att visa våra medmänniskor att dom är viktiga och värdefulla, visa att naturen i alla dess delar är viktig. Att berätta vad vi ser, att hitta vägar som leder till det vi vill uppleva i världen. Att inspirera genom att vara och agera villkorslös Kärlek, på alla områden i livet. Först till oss själva, sen till våra närmaste, till de utslagna i vårt närområde, till naturen runt oss och i hela världen.
Just Du är Viktig och Värdefull precis som du är! Inte för att du gör ngt, inte för att du tänker, beter dig eller agerar på ett visst sätt. Utan bara för att Du är Du, och en del av Livet! Ingen annan kan vara just den delen av livet som du är. Det spelar inte heller ngn roll om du kommer fram till samma slutsatser som jag, gjort här ovan.
Det Viktiga är Att du Är Värdefull och Att du finner Din väg i Livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar