Vaksamhet och Väntan.

Min tolkning av dagens föreslagna predikotext:

Evangeliet enligt Lukas kapitel 12, vers 35 - 40
"Fäst upp era kläder och håll lamporna brinnande. Var som tjänare som väntar på att deras herre skall komma hem från ett bröllop, så att de genast kan öppna när han kommer och bultar på porten. Saliga de tjänarna, eftersom deras herre finner dem vakna när han kommer. Sannerligen, han skall fästa upp sina kläder och låta dem lägga sig till bords och själv gå och passa upp dem. Om han så kommer vid midnatt eller ännu senare — saliga är de tjänarna, när han finner dem beredda. Ni förstår väl att om husägaren visste när tjuven kom, skulle han hindra honom från att bryta sig in i huset. Var beredda, också ni, ty när ni minst väntar det, då kommer Människosonen."

"Människosonen" syftar för mig på symbolen Jesus, som erkänner, lyssnar till och följer det Gudomliga inom sig, Sitt Hjärtas röst. "Fadern och sonen är ett, och ni är mina bröder och systrar" säger han vid ett flertal tillfällen. För mig betyder det att Vi alla är ett, vi är ett med det gudomliga, vi är det gudomliga.

För mig handlar texten om att vi ska leva här och nu, alltid vara beredda att följa vår sanning. När Hjärtat kallar oss, så har vi att följa det, nu och inte imorgon, för vi vet inte vad morgondagen för med sig. Don Juan i Castanedas böcker talar om "vår kubikcentimeter chans" När livet talar till oss, så bör vi lyssna, för vi vet inte om chansen kommer åter.

Det handlar om att följa vårt Hjärtas röst oberoende av konventioner och andras åsikter om det. För om vi inte är oss själva, vem är vi då? "Vill du vara en människa eller en amöba?" frågar John Keating i "Döda poeters sällskap"

Texten handlar dessutom om att ju mer vi följer vårt Hjärtas röst, desto Närmare kommer vi oss Själva, desto mer minns vi vem Vi verkligen är, Ett med det Gudomliga.