Listen to Your Heart

Jag arbetar bl a som glödvandringsledare sedan många år, under de åren har jag lett uppemot 1000 människor över glöden. Det är en något spektakulär verksamhet som jag sysslar med och ofta har jag fått frågan "Varför ska man gå på glödande kol?". Det finns många svar på den frågan, elden är en Fantastisk lärare och den har mycket att lära oss. Den sätter saker på sin spets, när vi står framför glöden så sätter vi oss i en situation där vårt beslut blir på allvar. Det enda sättet att genomföra en trygg glödvandring är att vara sann mot sig själv. Det går att bränna sig och bara vi själva kan veta när det är tryggt att gå och när vi inte ska gå.

Undersökningar har gjorts som visat att nästan alla som bränner sig har vetat att de ska bränna sig men gått ändå.

Elden är en metafor för Livet: "Är du sann mot dig själv är praktiskt taget allt möjligt, men är du inte det så riskerar du att bränna dig" Parallellerna är många i dagens samhälle. Vi hör ofta talas om personal som får fler och fler arbetsuppgifter med allt färre medarbetare, de känner att nu är gränsen nådd, nu klarar vi det inte längre, men man sätter inte ner foten utan "går ändå". Några månader senare är det stor risk att man är "utbränd" I många av våra relationer är vi medberoende, vi går mot oss själva för att den andre ska må bra, eller för att relationen ska fungera, men resultatet blir för det mesta en relation som fungerar allt sämre.

I grunden handlar det om Självkänsla. När vi inte Litar på vårt eget Värde eller lyssnar på vår Vilja blir vi beroende av att andra ska ge oss ett värde. Vår Vilja och våra Önskningar får stå i andra rummet medan partnerns, chefens , kompisarnas eller samhällets vilja och behov får styra. Det är en ohållbar situation, eftersom det ofta är väldigt svårt att tolka omgivningens önskningar rätt så kommer vi gång på gång att misslyckas och därmed få en ändå sämre självkänsla. Det blir en ond cirkel.

Om vi i en relation dessutom förvägrar partnern att ta ansvar för sina behov och känslor genom att vi tar ansvar för dem, så förvägrar vi också partnern den självkänsla som följer av att ta ansvar för sina egna behov. Resultatet blir ett ömsesidigt beroende av yttre bekräftelse av vårt värde där ingens behov blir tillfredsställda eftersom verklig Självkänsla måste komma innifrån.

Det enda kvarvarande alternativet är att vi är sanna mot oss själva och låter omgivningen ta ansvar för sina behov. Då kommer vi att få en allt bättre självkänsla, fungerande relationer och vi kommer att bli en kreativ, väl fungerande medarbetare som visserligen inte alltid gör som omgivningen vill, men som gör ett bra jobb