Livet som en Vän

Jag har haft en av mina största gåvor i Livet mycket länge. Hur länge vet jag inte riktigt inte heller varifrån jag fått den. Men jag vet att det är en av de viktigaste ingredienserna i mitt Liv, utan den hade mitt Liv sett mycket annorlunda ut och säkert inte varit så trevligt som det nästan alltid är.

Jag ser Livet som en Vän!

Livet består av ständiga val och ett av de viktigaste  valen vi gör (för det är ett val) är om vi vill se Livet som något som drabbar oss  utanför vårt vållande och kontroll eller om vi vill se Livet som en Vän som vill oss väl. Det valet blir grundläggande för hur vi upplever allt i vårt Liv.

Vad önskar vi oss mest av allt? Jag tror att vi alla önskar oss att må Bra! Vill vi må bra så är valet att se Livet som en Vän något som gagnar oss. Med den synen på Livet så har Allt vi upplever en gåva till oss oavsett hur otrevligt det kan verka i stunden. Hur vi Har det kan vi inte alltid göra något åt, men hur vi Tar det är alltid vårt ansvar.

Ser vi tillbaka på vårt liv så kan vi ofta se att utan de svåra upplevelserna så hade vi inte varit de vi är idag, Så bröt jag t  ex 2005 benet, det är bland det bästa som hänt mig för tack vare den upplevelsen så blev jag medveten om min prestationsångest och att jag hade hela mitt värde i att vara duktig. Tack vare benbrottet har jag i dag mycket mindre stress och jag känner mig värdefull i mig själv. Vid ett annat tillfälle uppdagades vid besiktningen ett allvarligt fel på min bil, jag kunde valt att svära åt besiktningen men i stället valde jag att vara Tacksam för att de upptäckte felet och räddade mitt liv för bara 270 kr, jag kunde fått veta det vid en omkörning i 120 km/h på motorvägen, eller så hade jag kanske aldrig hunnit fatta vad som hände.

Denna Taoistiska berättelse illustrerar det väl:

"I en by bodde en fattig man vars enda tillgång var en vacker häst. En morgon var den borta, försvunnen. – Vilken olycka! sa byborna. Du kunde ha sålt hästen och fått massor med pengar. Vilken olycka! – Det kan vi inte veta, svarade den gamle mannen. Det enda vi vet är att hästen inte står kvar i stallet. Efter femton dagar kom hästen tillbaka med tretton vildhästar. – Tretton nya hästar! Vilken lycka! ropade byborna. – Det vet vi inte, svarade mannen. Det enda vi säkert vet är att hästen är tillbaka. Den gamles son började träna vildhästarna. Han föll snart av en häst och bröt benet. – Vilken olycka! ropade byborna. Vilken olycka! – Det vet vi inte, svarade mannen. Det enda vi vet säkert är att min son har brutit benet, svarade mannen. En månad senare blev det krig i landet och alla byns unga män tvingades ut i armén. Utom den gamle mannens son, efter- som hans ben var skadat. – Vilken lycka för dig att din son bröt benet! utbrast byborna. Han är skadad, men han är kvar hos dig. Vi får kanske aldrig se våra söner igen! Vilken olycka! – Det kan vi inte veta, svarade den gamle mannen. Allt vi vet är att min son är här och att era söner är i armén."

Vi vet aldrig vad en upplevelse kommer att leda till, det enda vi kan veta är att vi mår dåligt då vi förbannar den som något som drabbar oss och att vi mår bra då vi ser Livet som en Vän och söker gåvan i upplevelsen.