Skuldkrisen

Dagligen hör vi rapporter om skuldkrisen, stigande räntor och ökande statsskulder. Men problemet är inte i grunden Greklands, Italiens eller USAs statsskuld, inte heller handlar det om hur hög räntan är. Allt detta är bara ett symtom på ett gigantiskt feltänk. Det stora problemet ligger i att vi tror att vi kan leva över våra tillgångar.

Jorden är ett begränsat klot, med begränsade resurser. Till jorden kommer energiinstrålning i form av solljus, en stor del av detta ljus reflekteras åter ut i rymden. Det som blir över är den energi som vi kan använda, använder vi mer så lever vi över våra tillgångar.

Solenergin omvandlas på jorden till värme, vindar och biomassa. Den driver vattnets kretslopp mm. Låt oss säga att du har en skog som varje år har en tillväxt (absorberar solenergi) motsvarande 100m³ timmer, om du då skördar 200m³ timmer varje år, så kan vem som helst förstå vad som kommer att hända, skogen kommer ganska snart att ta slut!

Jorden tillhandahåller alla resurser som vi behöver, det är bara för oss att ta för oss av livets överflöd, men om vi skördar mer än vi behöver så lever vi över våra tillgångar, och resurserna kommer att ta slut. För hundra år sedan nyttjade vi de resurser vi behövde för att klara oss, och var överlag nöjda med det. Visserligen var det en stor grupp människor som inte fick tillgång till sin andel av resurserna, men det berodde inte på att resurserna inte fanns utan på att de var ojämnt fördelade. Men så hände något, man fick för sig att även de som hade för lite skulle ha vad de behövde, men man löste inte detta genom att fördela resurserna jämnare, utan i stället så ökade man konsumtionen av resurserna, vi började leva över våra tillgångar. Men de som hade mindre såg orättvisorna och ville ha  lika mycket som de som hade mer. Lösningen på problemet blev ännu en gång att konsumera mer av jordens resurser, för att jämna ut skillnaderna. Konsumtionen blev själva drivfjädern och sågs som lösningen av alla problem. Och där är vi ännu idag, vi lever över våra tillgångar.

Problemet illustreras väl av en berättelse som, jag lärde mig då jag var ung och höll i politisk information i skolorna:

En rik amerikan var på semester i Karibien. En dag vid middagstid fick han se en fiskare sitta på bryggan. Han undrade varför fiskaren satt där mitt på dagen i stället för att jobba. Fiskaren förklarade att han fångat den fisk han behövde för att försörja sig och familjen och att han därför inte behövde jobba mer idag. Amerikanen invände att Fiskaren förstod inte: "Om du jobbar mer så kan du tjäna mer pengar tills du får råd att skaffa en större båt så du kan tjäna ändå mer pengar och anställa en besättning, så du kan tjäna ändå mer pengar och köpa en ändå större båt och anställa ändå fler och tjäna mer pengar....."

Vad tror du skulle hända om fiskaren följde amerikanens råd? Jo han skulle få jobba praktiskt taget dag och natt för att få det att fungera, och förmodligen skulle han ha mer pengar, men skulle han vara rikare? Skulle han ha tid att ägna sig åt sina barn? Och vad mera är skulle barnen kunna ta över rörelsen då de blir vuxna? Eller skulle havet vara utfiskat? Skulle jobben på ön vara slut? Ungdomarna lämna ön och med dem barnen tätt följda av skolnedlägning, inskränkningar i samhällets service... Alltihop beroende på att man levde över sina tillgångar.

Idag siter vi alla fast i garnen, vi måste praktiskt taget låna eller jobba livet av oss (leva över våra tillgångar) för att betala våra bostäder. Politikerna tillskansar sig makten genom att lova mer än de har täckning för, med stigande statsskuld som följd. Och det enda som sker i det stora hela är att vi tär mer och mer på jordens resurser enbart för att berika de allra rikaste. Hur vi än kämpar för att få vad vi behöver så ökar glappet mellan de som har och de som inte har.

Vad är det vi verkligen behöver?